Året är 1969 då jag hamnade i åkeribranschen på alvar


FLYTTRANSPORT TILL (HOLLAND).NEDER-LÄNDERNA.

Det var år 1969 då jag Dieter Dunedal råkade hamna i åkeribranschen på allvar, detta var mer av en tillfällighet än en planlagd framtidsdröm, vid den tidpunkten arbetade jag på Edgars en lokal byggnadsfirma i Skövde där vi byggde bostadsområdet Kihlbacken.

Strax innan bygg semestern blev jag tillfrågad av Åke Theodorsson innehavare av Transporttjänst i Skövde om jag ville köra ett flyttlass till Nijmegen i Holland, jag hade extraknäckt en hel del hos Åke. Och han visste att jag kunde både Tyska och Engelska vilket underlättade för en lyckad transport av det här slaget, det var ju inte särskilt vanligt med flyttlass till utlandet på den tiden, jag såg detta inte bara som ett arbete utan också som en stor utmaning eftersom jag inte heller kört transporter så långväga tidigare. Jag hade förstås inga möjligheter att klara flytten på egen hand så jag fick en arbetskamrat som inte heller han hade någon vana av den sorts transport som skulle företas, han arbetade i vanliga fall på Rockwool i Skövde och vi kände inte varandra alls innan.

Lastning i Fagersanna

Flyttlasset gick av stapeln från en gård utanför Fagersanna efter att ha lastat i två dagar, bilen vi hade till förfogande var en Hanomag Henschel E 66 och trailern lastades till bristningsgränsen, 60 kubik noga räknat detta med bl.a. 2 frysboxar fulla med matvaror och ett piano av modell större, det var förstås inga lätta grejor att "kånka" på, frysboxarna var nog tyngre än det stora pianot eftersom de var fullproppade med den frysta maten för att hålla hela vägen ner till Holland, vi var tvungna att lasta dem så för att inte kylan skulle försvinna under lastningen, när så lasten var klar plomberades lastflaket men elkablarna till frysarna stack vi ut mellan dörrarna på trailern och plastpåsar omkring, detta för att kunna tillföra ström när så möjligheter fanns under färden för att de frysta varorna skulle kunna klara sig under resans gång. Nu hade vi således lastat trailern, två unga och oerfarna killar varav bara den ena hade trafikkort (jag), bilen verkade dessutom vara något överlastad och vi skulle snart ligga på vägen till Nijmegen i Holland, arma tanke.

På väg till Trelleborg

Resan till Holland startades från Fagersanna tidigt på morgonen efter sista lastningen för avfärd till färjeläget i Trelleborg med en bunt papper i form av ett s.k. TIR carnet, innehållsförteckning på lasten och tillstånd för transport genom Tyskland. Redan vid avfärden märkte jag att trailern var tungt lastad, kanske för tungt för den dragbil vi hade, och vi kände förstås en viss oro över detta men vi var unga , såg resan som en utmaning och avfärdade den oro vi kände. Att bilen var tungt lastad fick vi erfara i backarna efter Mullsjö där lastbilen nätt och jämt stånkade upp på ettans växel, nåväl vi tog oss i alla fall till Ljungby, en färd på dryga 20 mil där kollade Jag däcken genom att sparka på dessa som alla riktiga chaufförer gjorde, skratt, vi tog en längre rast med intagande av mat och dryck innan vi fortsatte resan mot färjeläget i Trelleborg.

Färjan skulle avgå kl 22.00 till Travemünde och den hette Nils Holgersson, vi var nere i Trelleborg i ganska god tid. Och efter att jag gjort ut förtullningen och backat om bord lastbilen. Drog jag en lättnadens suck, och vi kände oss riktigt nöjda så långt. Färjan Nils Holgersson och Peter Pan var inte så stora på den tiden, de lastade ca 20-25 lastbilar även fanns det bara en öppning för lastning och lossning det var i fören (fram)  

 Färjan TT linjen

Vi passade på att få lite sömn ombord eftersom vi hade några timmar på oss innan färjan skulle anlända Travemünde kl.7.00, vi ankom färjeläget i Tyskland vid beräknad tidpunkt men nu började det krångla för oss eftersom det var långa köer och ett formulär som skulle ifyllas, detta formulär kallades laufsettel och var ett papper med sex rutor och varje ruta skulle ha sin stämpel, Polis-Tull-Fordonskontroll- BAG m.m. i detta var ju något helt okänt och nytt för mig så det blev ett jäkla massa onödigt springande fram och tillbaka mellan de olika inskrivningsstationerna för att få de erforderliga stämplarna och hade jag inte haft kunskap i Tyska språket hade vi nog tvingats ge upp och det mesta gick ju också bra till slut även om det uppstod en hel del problem och ett jäkla dividerande om det s.k. tankchain-formuläret för diesel, vilket betyder att man fick ha med sig samma mängd diesel in i landet som ut och den blanketten hade jag ö.h. inte och därför fick vi betala extra skatt för all diesel över 50 liter, det saknades dessutom färdskrivare på Hanomagen och det ogillades kraftigt av BAG= Bundes Anstalt fur Guterferker men det löste sig det också efter en jäkla massa diskussioner hit och dit men efter många om och men så fick vi så småningom de stämplar vi behövde för vidare färd genom Tyskland, långt efter alla andra lastbilar.

Ut på Autobahn

Nu var vi så äntligen på väg mot Hamburg och Bremen och det gick ju trögt eftersom minsta uppförsbacke drog ner farten och den halvmeter långa växelspaken var nästan utsliten efter allt växlande i backarna, även våra ryggar kändes utslitna efter allt dunkande i bilen av skarvarna i vägbanan. Vi stannade utanför en bensinmack i Bremen för övernattning och tillförande av el för frysarna, övernattningen var i sig en pärs då vi övernattade i den trånga hytten i bilen, jag på sätet och kompisen på golvet intrasslad i både växelspak och handbroms, tilläggas bör att varken han eller jag var särskilt småväxta så det blev en orolig natt och sömnen var i stort sett obefintlig.

Efter att ha intagit frukost där vi övernattade bar det åter iväg söderut men det bar sig inte bättre än att vi vid Ruhrområdet körde helt galet och vi hittade helt enkelt inte ut på Autobahn, vi körde runt, runt och efter mycket om och men fick vi till slut tag i ett par poliser i en polisbil, jag frågade om inte de kunde hjälpa oss att hitta ut på autobahn men de skakade bara på huvudet och frågade vart vi var på väg och vi hade förstås kört helt på tok, de frågade varför vi hade kablarna hängandes utanför trailern och de godtog efter en stunds käbblande våra förklaringar till att försöka hålla frysarna kalla under resan, de gillade inte heller att färdskrivare saknades men lät det till sist bero av den orsaken att vi tidigare fick passera genom gränsen utan denna, de hade till sist i.a.f vänligheten att lotsa oss till rätt påfart på motorvägen men nu hade mörkret smugit sig på oss och vi bestämde oss för att stanna till vid någon bensinmack för övernattning och tillförsel av el igen, övernattningen blev samma mara som den tidigare, d.v.s. dubbelvikta i den trånga Hannomag-hytten.

In i (Holland) N.L

På morgonen efter att ha rätat ut våra stela kroppar bar det hän mot den sista sträckan till Holland och vår glädje var påtaglig när vi till sist såg de efterlängtade skyltarna med att nu lämnar ni Deutschland och anländer N.L. Vid Tullen i Tyskland klarade vi genomfarten galant tack vare att jag tog följa John på en annan lastbils chaufför förutom att vi inte hade några diagramblad att visa upp för den Tyska polisen (BAG) men tack vare mina språkkunskap kunde jag förklara att i Sverige förekom inte dessa handlingar då bilens lastförmåga understeg 6 ton och detta godtog den Tyska polisen.

Vid den Holländska gränsen uppstod problem eftersom lastens innehållsförteckning, två frysboxar fulla med fryst Svenskt kött inte fick föras in i landet utan besiktning av den Holländska hälsovårdsmyndigheten och vi fick vackert åka till tullen i Nijmegen för att invänta besiktning av frysboxarna, tullstationen låg intill järnvägsstationen och en taxistation, där vi hade möjligheter att få ström till boxarna, vi tillbringade ännu en natt i den trånga hytten och kröp trötta och stela ur hytten ut i morgondimman i Nijmegen morgonen därpå och lånade telefonen i taxiväkseln för att ringa till kunden vi kulle leverera lasten till, kvinnan i växeln tyckte nog lite synd om oss som hade legat i den trånga Hanomaghytten i flera nätter och bjöd oss nog därför på en riktigt bastant frukost, hon hade svårt att förstå hur vi kunde få plats i den lilla hytten.

Vi inväntade kunden som skulle ha lasten och hälsovårdsinspektören som skulle besiktiga det frysta köttet, båda kom och införtullningen var inte klar förrän sent på eftermiddagen och vi hade inte mer än någon mil kvar att åka, men tack vare att förtullningen tagit så lång tid beslutade vi tillsammans med kunden om att lossa lasten först påföljande dag och han skulle också ordna så vi fick hjälp att lossa.

Lossningen i Nijmegen.

Lasten var nu av -plomberad och vi kunde därför övernatta på flaket istället för den trånga hytten efter att ha omstuvat lite, och för första gången sedan avfärden från Sverige kunde vi sova hela natten utan att ligga hopkrupna i fosterställning, detta var underbart och på morgonen vaknade vi för första gången sedan avfärden pigga och utvilade. Det dröjde inte länge förrän lossnings gubbarna kom och de hade som brukligt är i Holland träskor på fötterna, lossningen tog någon dag och några backar öl i anspråk och dagen efter lossningen påbörjade vi hemfärden till Sverige och bilen riktigt skenade fram nu när lasten var borta men skarvarna i vägbanan var nu extra kännbara och vi for som vantar fram och tillbaka i hytten, nerresan var ju påfrestande för våra rygga men nu kändes det sju resor värre då bilen var tom och vi fick ta många stopp utmed vägen för att över huvud taget klara resan hem.

Extra-ranson.

Naturligtvis skulle man lura staten och tullen på några flaskor sprit som köptes i Lübeck och gömdes i golvet på trailern, där fanns nämligen en lucka ovan vändskivan där vår "extra-ranson" rymdes. (2 flaskor.) vi hade förstås också den lagliga ransonen med oss i hytten. Det var inte utan att vi var lite nervösa då vi skulle passera tullstationen i Trelleborg och det var ju också en hel del "tradare" som fick köra åt sidan för kontroll och när det var vår tur att passera frågade tullarna om vi hade något att förtulla men jag svarade med ett bestämt "nej" på den frågan och med det svaret nöjde sig "tullaren" och lät oss passera och med handsvett i nävarna styrde jag ur hamnområdet mot Skövde dit vi anlände under eftermiddagen med en stor erfarenhet rikare.

Äntligen Hemma.

Resan då tog 8 dagar i anspråk och idag skulle man kanske klara tre sådana turer under samma tid, visserligen mera stressigt men så är ju samhället idag. Vad hände med den insmugglade spriten 2 flaskor, jodå vi hade allt en riktigt stor fest för att fira att resan trots allt gått så bra som den gjort.



Bilen en Hanomag Henschel E 66 med en 6 cylindrig dieselmotor Cylindervolym 4,25 liter,110 Hk (SAE) Max last 6,800 kg Riktpriset 1968 var 28,700:- Kr Jag Dieter Dunedal till vänster. Och Åke Theodorsson Fotot taget i Tibro 1968

Jag i Trelleborgs hamn på väg hem. Från Neder länderna. Till Skövde 

Text och bild av Dieter Dunedal