I Elvis Presleys fotspår i Bad Nauheim Tyskland

När Rock'n Roll, en kom på 50- talet var det inte utan att man hängde på stilen.

En skinnpaj (skinnjacka) Med upp fälld krage och stålkam i bakfickan var ett måste, Nåväl det fanns ju inte bara Elvis. Elvis hade en konkurrent i Sverige som hette Tommy Steele från England. Men när filmen Jailhouse Rock kom med Elvis 1957, så var alla tjejer mer eller mindre tokiga i Elvis. Själv var jag fan av Tommy, och hade skrivit Tommys namn med krita ( från griffeltavlan i skolan) på axeln på skinnpajen.

Nåväl, efter en tid märkte man att det var inte populärt med Tommys namn på skinnpajen. Man var inte populär bland tjejerna, Nu var det bara att smeta in håret med mer brylkräm, och ta fram stålkammen ur bak -fickan och försöka få till en våg i pannan. Och att ändra namnet på skinnpajens axel till Elvis. Nu gick det bättre att få en DEJT. "Ha Ha!"

Foto. Jag, Dieter Dunedal

I Bad Nauheim,

Jag var på väg hem från bil mässan i Genève i Schweiz 1918. Och solen började sänka sig över Frankfurt när jag bestämde mig för att övernatta på hotell Lindeman i Bad Nauheim. Där hade jag övernattad flera gånger förut och kände ägaren lite grann. På kvällen satt jag och hon och pratade om ditt och datt. Då sa hon att förra helgen skulle du varit här, hela stan var full med folk. Jag frågade" varför det." "Jo! Det var Elvis Memorial Day" den 16:e augusti. "Hon sa, att hela stan var full med Cadillac och amerikanska bilar". Det var folk från hela världen här för att hedra Elvis. Jag fick adressen av henne, Till Elvis-Presley-Platz. Huset heter "Villa Grünewald". Det var även ett hotell, så jag gick in och talade med Philipp i receptionen. Jag skulle ju ner om 2 veckor igen så jag frågade om det fanns något ledigt rum. "Inga problem"

På väg till Bad Nauheim.

Efter 2 veckor var jag på väg till Stuttgart för att hälsa på Werner i Stuttgart. Jag hade bokat rum på Hotell Villa Grünewald. När jag kom dit var det Philipp och en tjej i receptionen. Tjejen blev glad att jag var från Sverige efter-som hon kunde norska och fick träna språket lite med mig. Nu var jag väldigt nyfiken på detta huset och Elvis. Philipp anslöt sig till mitt bord och vi tog var sin öl, och pratade om tiden med Elvis. "DO" "sa Philipp " Att förresten du kan ta Elvis rum" Nr 10. Du är ju den enda gästen i dag. Hotellet var nyöppnat för bara tre veckor sedan. Han guidade mig runt och berättade att huset hade en gammal hiss. Det var mycket därför Elvis valde detta

Elvis hade den översta balkongen.

De två svarta huvarna på taket har tillkommit senare. Här fanns även plats för hans följe som alltid var nära honom. Nu hade vi pratat en bra stund och Philipp förklarade hur hissen fungerade.

Hissen i Villa Grünewald.

Hissen var speciell. Den gick på vatten? "Jo du läste rätt." På gården bakom huset fanns en stor vatten-tank och en till mindre, När man ville åka till våning 3 åkte det ner en vikt i tanken som i sin tur tryckte upp vattnet i rören så att hissen åkte upp till våning 3. Hissen är i dag skyddad och får inte röras eller tas bort, På vänster sida om den gamla fanns en ny hiss, eller så fick man ta trapporna. Jag valde trapporna.

En fantastisk anläggning.

I Elvis fotspår. Tänka sig att att man har gått i samma trappa som Elvis.

Uppe på tredje våningen.

På väg in i mitt rum "Fel av mig" "Jag menar Elvis rum." Här var inget rört sedan Elvis" LEFT THE BUILDING. Ja banne mig, allt var i original skick.

Jag hade för avsikt att ta kort på mig själv, men blixten tog bort det mesta i spegeln.

Det var inte utan att man var lite spänd när man gick in där. Det var ju en legend som hade bott där, "The King of Rock'N Roll". Elvis träffade även sin blivande fru här, Priscilla.

Här följer att collage av bilder på rummet och toaletten. Det fanns även ett rum bakom sängen, som nu är omgjort för uthyrning.

Här skulle jag bo en natt. Jag packade upp mina saker, och satte mig i fåtöljen och undrade lite vad som har hänt här? Nåväl, det hade inte jag med att göra. Det var en förgången tid. Nu skulle jag gå ner till Philipp och flickan som jobbade i receptionen, och ta en öl och prata lite norska.

Pianot Elvis spelade på. Ett Steinway & Sons.

De var nog lika nyfikna på Sverige som jag var på huset och rummet som jag skulle sova i. Jag satte mig i soffan naturligtvis, efter som detta var Elvis favorit-plats. Där låg han ofta ock vilade upp sig. Se foto.

Damen som håller fotot i handen var ägare till huset under Elvis vistelse.

Nu hade jag berättat om Sverige och Philipp om Bad Nauheim. Han sa att du måste komma tillbaka i augusti när det är Elvis-festival den 16 till 18 Augusti. Då är stan full med folk och Cadillac och andra jänkare. Även går många i 50-tals kläder. Efter några öl började John Blund komma och jag sa "Gute Nacht" och gick upp till rummet.

En natt i Elvis säng.

Nu bäddade jag ner mig och låg en stund och tittade i taket och tänkte. Tänk om han inte hade gjort militärtjänst här, då kanske det aldrig hade hänt med alla piller som soldaterna tog i Friedberg kasernen för att hålla sig vakna? Nu var det morgon. Efter en god natts sömn gick jag ner till frukost- rummet, som även var orört. Där satt jag vid samma bord som Elvis och hans följe hade suttit vid. Här träffade jag ägaren till Hotell Grünewald, Thomas Dröscher. Vi satt och pratade en stund och han sa att de hade öppnat för 3 veckor sedan och hoppades att det skulle lyckas denna gången.

Minnesplats utanför hotellet.

Nu hade jag sagt "Auf wiedersehen" till Thomas och sa att vi syns i augusti nästa år 2019 vid festivalen"Nu styrde jag kosan ut på motorvägen och hem mot Sverige. I cd facket tryckte jag in en cd från Elvis ur högtalarna kom låten. It's now or never.

Inte bara Elvis hade varit i Bad Nauhaim. Även andra kändisar som hade en gata uppkallad efter sig. Bad Nauheim var och är fortfarande en populär kurort för många besökare.