Resan till München 1972
Jag Dieter Dunedal ger er nu tillfälle att följa med på en transport (flyttning) till Vilhelmina. m.fl. Ställen. Även till Tyskland. Närmare bestämt till olympiastaden München. året är 1972. Där vår kung Carl Gustav träffade sin Silvia och det sa. KLICK.
Jag hade arbetad en tid på Skövde Transporttjänst i Skövde från 1971 till 1972 När detta företag gick i konkurs på våren 1972 på grund av misskötsel från ägaren. Då blev jag erbjuden att börja hos Jontes Express i Skövde.
Fotot taget av min fru när vi var på väg till Vilhelmina. Jag och min dotter Susanne kokar kaffe på det medhavda spritköket.
Jontes Express hade flera flyttbussar, och många transporter var till och från Norrland. Mycket av flyttningarna var för militärer till Boden. Umeå. Vilhelmina. Och Älvsbyn. Övre foto Jag vid Ångermanälven i Sverige tröja.
Min fru Ing-Britt i den högerstyrda flyttbussen som hängde med från vänstertrafiken.
Fotot taget på en parkering någon stans i Norrland förmodligen i Gällivare 1974 med Jontes express nya flyttbuss en Scania.
Jonas och Krister, på Jontes Express, Där jag var anställd vid tiden, frågade mig om jag ville köra en flyttning från Vallentuna i Stockholm till München. "Ja, varför inte." När jag kom hem frågade jag min fru om hon ville följa med. "Ja, det kan jag väl." Det underlättade även för transporten att jag kunde det tyska språket. Jag lastade i Vallentuna och när jag kom hem till Skövde fick jag lasta om, till en mindre skåpbil som lastade 10 m3. Jag fick skruva isär allt som gick "Nåja" efter en dags skruvande och stuvande hade jag fått in allt i bilen, en Peugeot på 10 m3.
På väg till färjan i Göteborg.
Min fru hade plockat i ordning lite kläder och
div. andra prylar som var nödvändiga för resan. Jag fick en bunt papper av
Jonas. Bl.a. En biljett för 2 personer till
färjan Stena Line från Göteborg till Kiel i Tyskland.
Foto taget i nutid av mig när jag väntade på färjan.
Nu var tullen klar, och jag körde om-bord den lilla bilen. Vi blev tilldelade en hytt. Efter att ha lämnat våra grejer där gick vi upp till restaurangen för att äta en god middag. När vi var mätta och belåtna gick vi ner till vår hytt för att sova. På morgonen gick vi upp för att äta frukost. Nu hörde vi i högtalaren att det var dags att gå ner till bilarna. Vi plockade ihop våra grejer i hytten och gick ner den långa trappan till lastbilsdäcket. Där satt vi och väntade på att det skulle bli vår tur att köra av färjan. Nu var vi på väg ut ur färjan och fick vackert ställa oss i kön till Tull och Passkontroll och Gränspolisen för kontroll. Efter några timmar var vi på väg ut ur Kiel, i Tyskland och på väg på motorvägen mot Hamburg.
På färjan 1972
Nu hade vi passerat Hamburg och Hannover och var på väg till Göttingen och Kassel-backarna. Dessa var inga problem med den lilla skåpbilen.
Kassel-backarna
Efter 50 mil.
Nu hade jag kört hälften och magen började kurra, så det var dags att stanna för att äta lunch. Även vår Peugeot behövde villa lite efter att kämpat sig uppför backarna. Jag stannade på Rasthof Kirchheim, där vi åt en god lunch. Efter-som det var i slutet av juni månad och väldigt varmt ute, stannade vi på en parkeringsplats och tog ut två filtar och lade oss i skuggan och vilade middag. 1972 var det ju ingen större brottslighet så vi kunde ju somna till en stund. Nåja, färden gick vidare i värmen "utan AC". Norr om München körde jag av motorvägen till ett Gasthaus för övernattning. "Här kunde vi äta och sova gott." När de på gasthof undrade var vi kom ifrån så " svarade jag Sweden" Nu kom det många frågor om landet i den "Höga Norden". Många var nyfikna på hur det var där. Ja det blev en trevlig kväll med några sejdlar öl. Sedan somnade vi så gott på vårt rum."
Övernattning i Bayern.
Jag i olympiabyn 1972
Framme i München
Olympia tornet.
Nu var det morgon och efter en god frukost ringde jag till killen som skulle ha flyttningen. Vi träffades vid infarten till München där han väntade på oss, och vi körde till adressen där han hjälpte till att lossa lasten. Det var ju inte så mycket. Det tog bara 1 timme att tömma bilen. Jag frågade vad han skulle göra i München. Han sa, att han hade en släkting som hade ett taxi- företag och skulle köra taxi under olympiaden. Det gick visst att tjäna bra med pengar under den tiden.
Tid över att se Olympia-området från ovan.
Här ser man det ovanliga glastaket. Nu strosade vi runt i Olympia-området där det snart ska bli olympiad. Sedan tog vi en tur med bilen in till München Centrum. På eftermiddagen sökte vi oss mot motorvägen A9 mot Nürnberg och vidare norr-över. Vi övernattade utan för Kassel i Niesttetal. Som ligger i ett naturområde
Olympiastadion 1972
(Staufenberg). Nästa dag körde vi mot Kiel, Men ett stop i min födelse stad Hildesheim gick inte att undvika. Jag ville vissa min fru Ing-Britt lite av staden som tyvärr jämnades till marken under andra världskriget. Staden var med på en lista i England över sådana som brann lät på grund av korsvirkeshus. Därför bombades den väldigt mycket med brand bomber. se foto sista sidan.
Olympiabyn där tragedin utspelade sig den 5 september när 8 palestinier som kallade sig "svarta september" bryter sig in i Israels förläggning. De skjuter 2 personer direkt och tar 9 st som gisslan som senare blir dödade. Mycket tragiskt. Olympiaden fortsatte några dagar senare med orden.
Detta sa ordföranden i olympiska kommittén
"The games must go on".
Utsikt från Olympia-tornet över BMW-anläggningen och deras huvudkontor, 1972 som låg på andra sidan motorvägen.
BMW-museet i dag.
Nu var det dags att åka hemåt. Samma väg fast åt andra hållet. När vi efter 2 dagar kommit fram till Kiel och skulle lösa biljett uppstod ett problem. Det var ont om hytter, så vi skulle dela hytt med 2 herrar från Lidköping, som hade varit i Tyskland på en mässa för företaget Kinnegrip. Det var inga problem, Vi satt vid samma bord i restaurangen och hade kommit överens om att jag och Ing-Britt går och lägger oss först och herrarna senare. Det fungerade väldigt bra. De var mycket trevliga, de var ju "västgötar". Nu var det morgon, och vi 4 gick upp för att äta frukost i - hop. Sedan skildes våra vägar. Efter att jag kört av färjan körde jag E3: an hem till Skövde med en vis erfarenhet rikare.
Hildesheim 1939 med sina korsvirkes hus.
Hildesheim 1945 en stad i ruiner.
Här ser man vilka dagar staden Hildesheim bombades, En dag jag kan lägga på minnet är den 3. Mars 1945. Det var min 1 års födelsedag. Många av min familj och släktingar klarade sig inte.
Delar av det gamla torget är uppbyggt i original skick med unescos hjälp. Det spetsiga huset har inga spikar eller skruvar, utan trä plugg som en man går runt och slår in med en trä klubba. Beroende på fuktighet i luften.
Detta är bara fasader. I det bruna huset finns
en bank. I det ljusa huset är turistinformationen. ett besök
rekommenderas.