Resan till Spanien, Barcelona och Madrid.

Ännu en intressant och händelserik resa att följa med på närmare bestämt till Barcelona och Madrid i Spanien. Även denna gång med textförfattaren och tillika ägaren av Skövde Stadsbud Dieter Dunedal. 1978. Lastbilens besättning bestod av mina medhjälpare Roland Svensson ( Var en väldig arbetsam Persson som var stark och pålitlig i alla situationer) även Bill Johansson och jag själv då förstås.

Lastbilen en Volvo B58 på 12 meter lång. Med luft och parabelfjädring. Den lastade 60 m3, och utrustningen i hytten bestod av, kylskåp, 2 sängar, gasolkök, kupévärmare, färskvattentank, och ett förråd för konserver.

Nu kör vi till (Barca) Barcelona och Madrid i Spanien. Läg märke till det runda gula märket i höger kant på vindrutan TIA. (Truckers International Association) Detta var innan mobiltelefonernas tid. Då gällde komradion för att hålla kontakt med andra chaufförer.

Roland och jag skulle ta med oss alla inventarier från en villa i Stockholm på 120 kvm inklusive packning för en familj på 4 personer. Detta innebar att man kommer in i ett hem där inget har rörts, allt står kvar som familjen har lämnat det. Gardiner, lampor, tavlor, kläder, linne, ja allt stod eller låg kvar där det en gång placerats, porslinet i köket, prydnadssakerna i hyllor och på fönsterbänkar, ja kort sagt allt som ett hem inrymmer.

Nu börjar vi att packa.

Vi kom till villan vid sex-tiden på morgonen och hade nyckeln till villan som familjen hade skickat till kontoret tidigare därför att familjen redan begivit sig till Barcelona och skulle möta upp oss där på utsatt tid enligt överenskommelsen.

Vi Började med att bära in flyttkartonger och rensade hallen på möbler och div saker så vi fick fritt fram för att kunna bära ut inventariet vi skulle ha med oss. Vi delade upp oss, jag packade ner köksporslinet m.m. Och Roland fick ta sig an prydnadssakerna från bokhyllor och bord så att inget stod kvar på möblerna som vi så småningom skulle bära ut.

Varje gång man gick ut till lastbilen med en möbel eller fylld flyttkartong tog man med sig en tom kartong tillbaka in till huset, man fick helt enkelt aldrig gå tomhänt. Gjorde man det fick man bjuda på lunch eller en öl som straff senare på kvällen.

Färdig lastat.

Vid nio-tiden på kvällen var vi klara med lastningen, det blev nästen 45 kubik och det var också vad jag hade räknat med. Vi skulle även lasta 8 kubik i Jönköping för vidare transport till Barcelona.

Direkt efter vi utrymt huset begav vi oss från Stockholm mot Jönköping för övernattning och kom till Jönköpings Stadsbud på sena natten där vi bäddade ner oss för att sova en stund.

Jönköpings Stadsbuds Terminal.

På morgonen vaknade vi av att trafiken utanför lastbilen började att röra på sig. Jag backade intill lastbryggan för att lasta det som skulle med till Barcelona och de åtta kubik som på förhand aviserats stämde rätt bra. Nu var det klart "en lätt lastning" inga trappor! Jag hade bara pappersarbetet kvar, jag gick in på kontoret med mina papper och renskrev dessa från mina anteckningar. Några transport tillstånd genom länderna behövdes inte, flyttningar var undantagna i hela Europa. Med andra ord bara tuta och köra. En fraktsedel och en innehållsförteckning var ju obligatorisk att visa för tullen där de som flyttade ut från Sverige också registrerades för att slippa beskattas i Sverige s.k. dubbelbeskattning

Innehållsförteckning. Bara att skriva i antal, smidigt!

Nu var det olika valutor man behövde ha med sig vilket man hade sedan tidigare resor. Det mesta betalade man med ett kreditkort som hette DKV. Detta kort fungerade i alla länder. Man kunde betala, diesel, färjor, bärgning, och verkstads kostnader med mera.

Men kontanter var inte fel att ha med sig, för mutor gick inte att betala med kort.

Nåväl nu var det fredag förmidag och vi var på väg hem till Skövde. För att vila upp oss för avfärden till Barcelona tidig söndagsmorgon. Roland bodde hos sin moster på Helenius gatan och var en av de duktigaste anställda jag har haft. Nu när jag var hemma gick jag och min fru Ing-Britt igenom bokningslistorna för de kommande veckorna så allt klaffade med de andra lastbilarna och personal. 5 Lastbilar och 15 anstälda var det ett stort ansvar och två barn i skolåldern. och jag ute i Europa på div transporter.

På väg till Spanien och Madrid.

Nu var det tidig söndag och det var dags att komma i väg. Jag ringde Bill Johansson och Roland Svensson för att plocka upp dom och innan dess hade min fru plockat i ordning mina kläder och inhandlat konserver som jag kulle ha med mig, vatten dunkar för färskvatten fylldes och gasolen kollades noggrant för kylskåpet gick ju på gasol. Provianten var viktig vid dessa resor, man kunde bli stående vid olika tullstationer ibland 2-3 dagar om det ville sig illa.

Hundratals kartor.

Det var viktigt att kontrollera vägkartorna så att alla var med man visste ju inte exakt var någonstans man skulle få returlast med tillbaka hem till Sverige, en stadskarta över Barcelona och Madrid måste vi också ha med oss, detta var ju långt före GPS:s tid så det var ju bara kartor vägskyltar och fråga folk som gällde då. Tänk om man hade haft en" GPS" på den tiden som idag, "vad tid man hade sparat"

Äntligen på väg. Ett sista foto före avfärd. Jag vid ratten.

Proviant som var lätt att laga till.

Nu bar det i väg! Alltid lika roligt när man skulle till nya destinationer.

Men lika roligt att komma hem igen efter 14 dagar.

Jag hade 270 mil framför mig att köra till Barcelona, det var ju bara jag som hade trafikkort utav oss, nåja det var ju inte första gången så det skulle väl gå bra! Färdskrivare behövdes inte i lastbilar som lastade under 6 000 kg på den tiden i Sverige men den måste användas i andra länder. Flyttfirmorna var heller inte ute efter vikt utan volymen var det viktigaste.

På eftermiddagen var vi i Helsingborg, där lastbilen plomberades och nu upp på färjan. Nu tog vi de långa trapporna upp till restaurangen för en `"röd pölse med bröd".

Vi hade räknat med att äta en riktig måltid på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Naturligtvis stannade jag i Röndene på macken där jag tidigare blev stående mellan jul och nyår i snöstormen 1978. Och här tankade jag upp med diesel, som var billigare här i Danmark.

Med 650 liter diesel i de 2 tankarna. Här fick man ett par träskor när man tankade fult. Bill behövde ett par. Nu började resan mot Rödby, Här vid färjeläget löste jag biljett och gjorde klart med tullen. Här var det en lång rad av lastbilar som väntade på att komma över till Puttgarden och Tyskland och det berodde på att det var körförbud för lastbilar i Tyskland fram till 22,00 på söndag kväll.

Det största problemet var inte lasten utan dieseln. Det man hade med sig förra resan ut ur Tyskland den mängden fick man ha med sig in igen. Hade man mer fick man betala för detta. En fri mängd var 50 liter och det fuskades ofta med detta så därför var Tullen noga med att kolla att mängden stämde, de hade en gummistav som de stoppade ner i tanken och drog upp, på den fanns graderingar som visade höjden på dieseln i tanken sedan mätte man längden och bredden höjden hade man ju på staven. Nu måste det stämma överens med det man hade skrivit på Laufzetel.

Laufzetel

Detta är bron över Fermansund.

Roland och Bill, hade gjort i ordning några smörgåsar och kokat kaffe.

Vilket smakade bra efter allt springande mellan de olika stationerna vid gränsen. Här var det (bundesstrasse) vanlig väg några mil med hastighetsbegränsning för lastbilar till 60 km i timmen. Efter detta var det ca 85 mil bra väg "Autobahn" förutom att man fick vara observant på diverse lagar, bland annat liga för nära framförvarande lastbil 50,meter sa lagen, omkörningsförbud för lastbilar, eller bryta den heldragna kantlinjen höger sida. (Där vägen var dålig) Fortkörning var ett problem (max 80 på motorväg), i regel låg man så där på 83-85 km detta tolererades av polisen ibland?
Nu blev det en odramatisk resa genom Tyskland vilket inte alltid gick smärtfritt. Utan att man åkte på böter ibland, som betalades kontant. Hade man inga kontanter fick man vackert stå kvar tills man skaffat fram pengarna! Ingen PARDON här inte.

I södra Tyskland såg man ofta en hel del humleodlingar som användes till att brygga öl med.

Lägg märke till den vita och svarta stolpen.

På överdelen ser man en pil som pekar till vänster. Det betyder att man skall gå till vänster till närmaste nödtelefon. Pekar den till höger skall man gå till höger. När det är mörkt kan man inte se nödtelefonerna eller i dimma. Det finns en blå skylt där det står siffror på (85,5 tex) Det var kilometer avståndet från den ort (stad) Hannover som man hade lämnat efter sig. Detta meddelar man i telefon så larmcentralen vet exakt var du befinner dig för att bärgare, polis eller ambulans, kunde köra in på rätt påfart på Autobahn där olyckan eller trafikstoppet var och dessa telefoner var helt nödvändiga och till stor hjälp vid olyckor.

In i Frankrike.

Vid Mulhouse strax norr om Basel körde jag över floden Rehn. Som var gränsen mellan Tyskland och Frankrike, härifrån hade vi 870 km till Perpignan som var gränsen till Spanien. I Frankrike fick man betala för att köra på motorväg vilket jag visste sedan tidigare, efter några timmar på vägen, sa magen ifrån att nu var det dags för mat.

I Frankrike fick man kolla efter restauranger med dessa märken och när det stod många lastbilar på parkeringen betydde det att här var maten bra.

Efter ca 2 Tim var vi mätta och belåtna. Nu bar det i väg mot Lyon och vidare till Avignon och Montpelier sedan till gränsen mot Spanien (Perpignan).

Bara 42 kilometer kvar Barca Barcelona.

Fotot taget 2017 över hamnen i Barcelona.

Hamnen såg nästan likadan ut då som nu med några undantag, ett flertal lagerhallar har byggts till där det var parkering för. Det rosa huset i höger nederkant var tullstation, här införtullade jag flyttningen, träden framför fanns inte utan det var parkering på hela plan.

Nu var det torsdag morgon och klockan var 6,00 när vi tog en snabb fika i lastbilen, och sedan bar det i väg där vi skulle lossa de åtta kubiken vi hade längst bak i lastbilen. Detta parti lossade vi på ett magasin vilket gick fort. Sedan vidare till den väntande familjen med deras bohag. Vid 9 tiden började lossningen, vilket gick väldigt fort. (vi var ju 3st) När lossningen var klar lämnade vi Roland för att packa upp allt ur kartongerna. Det var nämligen så att vi skulle lasta i Barcelona igen för transport till Stockholm men först skulle jag och Bill åka till Madrid en liten nätt resa på 63 mil och lasta åtta kubik där. När Roland var klar på kvällen ringde han en speditör som kom och hämtade honom och de nu tomma flyttkartongerna och köra till den nya adressen. Han hade nyckel till villan och kunde övernatta där och börja att packa ner allt i väntan på mig och Bill så att det bara var att börja lasta bussen när vi kom tillbaka från Madrid.

På väg till Madrid.

Jag och Bill var nu på väg mot Madrid ca 63 mil. jag räknade med att vara där på lördag eftermiddag. Vid Zaragoza svängde jag vänster mot Guadalajara. Här fans en bar (cantina) där vi tänkte att äta på kvällen. Jag parkerade och vi gick in, "det var väl inte första klass precis". Nu gick vi fram och kollade menyn? Fanns det pommes frites "Si" det fanns. Sedan pekade jag mot disken där det såg ut att ligga friterade kycklinghalvor och sa till Bill "fan vad gött det ska bli", nu kom killen med vår mat, och vi sa "gracias" vilket var ett av de fåtal ord vi kunde på spanska vilket betyder tack.

Men när jag vände på vad vi trott var kycklinghalvor utropade jag. Vad fan är detta? "Jo en halvt friterat får skalle" där man såg gångarna i hjärnan och ögat." Nej fy för fan" detta gick ju inte att äta. "Vi åt upp pommesfriten gick ut till lastbilen där vi öppnade en konservburk och bullens varmkorv.

Nu var det lördag morgon, och sista biten in till Madrid tog tid. Vi var ju inte ensamma på väg in till stan. När vi kom fram till Madrid var det bara att låta en taxi köra före oss till adressen annars hade vi väl letat efter den än, vi kom så småningom fram till ett område vari villan skulle ligga och där fanns beväpnade vakter, jag betalade taxin och gick fram till vakterna och förklarade på papper vart vi skulle.

Vakten gick till en telefon och ringde in till personen, som väntade på oss.

Ja hela området var omringat av murar och staket. Här bodde inga fattiglappar precis. Två vakter körde före med en militärbil och vi efter "jag sa till Bill" "vad fan är detta" här fanns inga hus bara slotts liknande byggnader inte undra på att det var bevakat, nåväl nu var vi framme, och jag informerades om vad vi skulle lasta. Jo det stämde ca 8-10 kubik som avtalat. Frun som var ensam i huset kom fram till mig och ville att vi skulle gå in i ett annat rum. Där berättade hon att hennes man hade avlidit och blivit kremerad. Hon frågade om jag kunde ta med urnan till Sverige varpå jag upplyste henne om att det var förbjudet att frakta avlidna på detta sätt utan godkännande men samtidigt är det ju väldigt krångligt med all denna pappersexercis för att få ut urnan ur landet genom alla tullar i andra länder.

Hon gav mig 1200:- svenska kronor i handen och saken var klar. "Mycket pengar på den tiden" Hon hade ett efternamn som var förknippad med en väldig rik familj i Sverige. Inte undra på att det var bevakat av Guardia Civil. Dessa grabbar bråkade man inte med i första taget.

På väg ut ur Madrid.

Nu var vi klara för att åka, vakterna körde före oss ut ur området.

Och nu vi var på väg tillbaka mot (Barca) Barcelona. Vi var framme vid villan nästa kommande eftermiddag som var en söndag och Roland hade varit väldigt flitig och packat färdigt alltihop som skulle med oss tillbaka till Stockholm. Vi lastade nästan alltihop under söndagen senare på kvällen tyckte jag att vi behövde koppla av med god mat och några öl och sade till grabbarna att " Nu tar vi en taxi in till stan och har lite roligt" "jag bjuder"

Jag sa till taxichauffören att köra till La Rambla som var nöjesgatan i Barcelona men först en tur genom stan där vi besåg den berömda katolska kyrkan Sagrada Família som är en katolsk mindre basilika i Barcelona, som påbörjades år 1882 och ännu ej är färdigbyggd. Kyrkan är belägen centrala Barcelona.

In i Barcelona

Vi gjorde också ett stopp vid den anrika Katedralen Sagrada de Familia. Och tjurfäktningsarenan.

Arenas De Barcelona. I dag är den ombyggd till ett affärscentrum.

Museum De Catalunya

Fotot taget av mig från byggnaden ovan som var ett museum. Och hette. Museum De Catalunya. Uppe till höger ser man den runda byggnaden Arena de Barcelona. De stora byggnaderna till vänster och höger är mässhallar. Där hade jag varit 1972 med utställningsmaterial från Sverige.

Ja nu hade vi sett tillräckligt av monument och byggnader nu var det dags för mat och öl så det blev raka vägen till La Rambla.
Här satt vi nu i den ljumma kvällen på en uteservering, och det första vi tog in var. ONA GRANDE cerveza POR FAVORE, (En stor öl tack) Vi beställde samma maträtt alla tre, en oxfilé med pommesfritt, innan maten kom in hade vi redan förtärt 3 öl. "Det var vi värda" Nåja ett par öl efter maten gick också ner. Lite runda under fötterna beslöt vi oss att åka tillbaka till lastbilen. Det fans en pool vid huset som vi tog ett dop i när vi kom tillbaka. Där satt vi vid poolkanten med var sin kall öl och njöt av den ljumna natten, det var inte mycket kvar att lasta så det var ingen brådska, vi kunde t.o.m. kosta på oss en sovmorgon dagen efter som var en måndag så promillen fick gå ur kroppen. Lossningen var ju först på fredag i Stockholm.

På La Rambla fanns mycket att titta på, men här var det ingen av oss som "ramblade" in.

Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt!

Det var inga problem trots att vi var lite tunga i huvudet av ölen föregående kväll och det var ju självförvållat, vi hade inte så mycket kvar att lasta och efter lastningen tog vi ett sista dopp i poolen. Utförtullningen var först nästa dag nere vid hamnen (tisdag) så vi hade merparten av måndagen på oss och kunde därför ta det lite lugnt. Nu var vi färdiga vid middagstiden, och Bill gjorde i ordning en middag av våra medhavda konserver. Jag ville inte krångla mig in till stan och leta reda på en restaurang så därför fick det bli en enklare förtäring på medhavda konserver.
Efter bad och middag begav vi oss från villan, men det var en viktig sak kvar? Jag körde ner mot hamnen och stannade på en tvärgata i närheten av hamnområdet. Där det stod en dunge med palmer och varför kunde man undra, jo en förklaring kommer på nästa sida.

Palmblad i grillen.

Här på tvärgatan parkerade jag där det fanns en dunge med fina palmer. "Varför" Jo det var nämligen så att de flesta lastbilarna som hade varit i Spanien. Tog ett palmblad och band fast i grillen (fronten) på lastbilen när de var på väg hem. Detta betydde att man varit i Spanien. Nåväl jag ville inte vara sämre så jag följde den traditionen!

Det låg ju många palmblad på marken som var lite gula och vissna. Nej tack! Jag ville ha ett som var grönt och kunde hålla sig hela vägen hem och de fanns förstås högt upp i toppen av trädet, Hur skulle vi lösa detta? Det hade börjat mörkna så jag parkerade nära trottoaren under en palm.Lastbilen var ju 3,60 hög och Roland som var den som var bäst på att klättra. Fick uppdraget att fixa ett fint palmblad åt oss. Han öppnade dörren på passagerasidan och ställde sig på den så han kom upp på taket. Där stod han med förskäraren i högsta hugg och skar av ett palmblad men NU hände något vi inte hade räknat med det dök upp en bil som det stod Policia National på min sida, ja det var polisen som dök upp och beordrade mig att flytta bussen därför att det var förbjudet att parkera bussar och lastbilar inom bostadsområdet

Paniken började smyga sig på mig, Roland stod ju på buss taket med en stor kniv i färd med att kapa ett palmblad och jag kunde inte bara lägga i växeln och dra; Vad göra nu? Behålla lugnet och låtsas inte förstå vad polisen menade. NADA. Med Roland och palmbladet på taket men Roland hade fattat vad som var på gång och lagt sig ner på tacket på lastbilen som tur var. Så att Policia inte såg honom.

Bill stängde dörren och jag startade motorn och låtsades köra där ifrån. Jag fördröjde det hela tills Policia National var utom synhåll. Nu slängde Roland ner palmbladet som Bill snabbt plockade upp och kastade in det i hytten och Roland kunde klättra ner från bus staket och vi hade fixat vårt palmblad. Jag torkade bort svetten ur pannan och körde ner till hamnen där vi parkerade vid tullstationen för att övernatta. En kall öl satt bra efter den pärsen! Och vi sa till varandra "Vilken jävla tur vi hade".

Nu var det tisdag och i regel tog förtullningen fram till 15,00 på eftermiddagen. Men med ett gem och 50;- D Mark (ca 450:- svk) under papperen till tullen, så kom vi redan iväg vid 10 tiden.

Hur är det man säger "Tid är Pengar" Nåja det var ju min tid jag hade köpt mig. De andra chaufförerna fick vackert vänta ut den tid det tog.

Vi hade en uppgift kvar när vi kom ut ur Barcelona, vid första bästa parkering stannade jag och palmbladet sattes i grillen med ett snöre nu kunde alla mötande lastbilar se att vi varit i Spanien.

Allt gick utan problem på väg hem. Ett stopp i Röndene var ju obligatorisk. Här tankade jag upp minna 2 tankar fulla med diesel igen. Det var ju billigare än i Sverige. Lossningen gick som planerat och urnan med maken levererades till mottagaren personligen. Alla glada och nöjda. Detta var inte den första resa jag gjort till Spanien. men denna resa var lite speciell.

Min första resa var 1972 för SKF till Barcelona.

Uppdragsgivaren var Jönköpings Stadsbud. Som ringde mig på våren 1972 och frågade om jag var intresserad. Detta var bra betalt och pengar behövde vi. Jag och min fru Ing-Britt hade köpt ett litet hus på Eriksdalsgatan i Skövde 1971 och behövde pengarna. för att kunna renovera huset. Jag körde blommor från Belgien och Holland (NL) På mit vanliga jobb. Men tackade ja till extra inkomster.