Åter en Spännande berättelse som Kördes genom 10 länder. Sverige, Danmark. Väst-Tyskland. Schweiz. Frankrike. Monaco. Italien. Österrike. Tjeckien. och Polen.
En resa genom 10 länder !
Återigen ett tillbakablickande
på en av mina många flyttningstransporter runt om i Europa, den här resan går
till skatteparadiset Schweiz och det lilla furstendömet Monaco med returlastning
i Wien Österrike och tillbaka till Stockholm. Likaså denna gång med
flyttfirmans och ägaren Dieter Dunedal.
Häng med! Nu bär det först av till Stockholm från Skövde efter att fått en förfrågan av Jönköpings Stadsbud att transportera 4 flyttningar från Stockholm till Schweiz och en flyttning till Monaco. I staden Neuchatel i Schweiz avlämnades en flytt och 2 andra till staden Zug och den fjärde flyttningen till Monaco Besättningen på flyttbussen bestod av Kenny Eriksson, Bill Johansson och mig själv d.v.s. 3 mans besättning vilket egentligen var en man mer än normalt men jag hade blivit informerad om att det var en svår avlastning.
Lastning i Stockholm.
Detta var inte första gången jag fraktade flyttlass till Schweiz för det hade jag gjort många gånger förut därför att Schweiz var ett populärt land för dem som ville slippa den höga beskattningen i Sverige och jag kände väl till rutinerna.
3 av flyttlassen fanns på Kungsholmens Express lager på lilla Essingen i Stockholm och det fjärde stora flyttlasset fanns i en villa på Lidingö. Här var det full servis med packning av porslin och prydnadssaker ja allt som hör till i ett hem. Även en motorcykel skulle med vilket jag inte tyckte om därför att motorfordon alltid skapade problem vid tullen oavsett land för dessa skulle registreras i respektive land innan man fick lossa lasten och plomben klipptes av tullen.
När vi anlände Stockholm vid middagstiden åkte vi direkt till Kungsholms Express på lilla Essingen och lastade det som skulle med till Schweiz och det var inte så väldigt många grejer så det tog inte lång till att stuva in de grejorna i flyttbussen.
Tidigt nästkommande morgon bar det av till Lidingö där vi skulle lasta grejor från en villa på 6 rum och kök, samtliga 6 rum skulle inte med utan bara möbler från tre utav rummen och kökets inventarier eftersom lägenheten i Neuchatel bestod av just tre rum och kök. Kenny började att packa köket som tog längst tid, jag och Bill tog oss an de andra rummen, när allt var nedpackat i kartonger så stuvade vi in kartongerna och möblemanget i flyttbilen, sist på var motorcykeln som jag ställde på vänster sida längst bak i flyttbussen.
Nu var det så att de som flyttade utomlands fick handla momsfritt och detta utnyttjades förstås flitigt av de familjer som flyttade. Det kunde vara nya möbler eller vilka andra inventarier som helst t.o.m. alkohol enda kravet var ett särskilt intyg från transportföretaget till de som skulle flytta och en stämpel på papperet av den svenska tullen som lämnades till inköpsstället som kvitto på att varorna lämnat Sverige. Varorna skulle egentligen förtullas i det nya landet men man lärde sig en del knep och kunden slapp som regel att betala skatt på de införda varorna.
Till Systembolagets lager i Stockholm.
Här lastade vi diverse lådor med alkohol (skattefritt) som kunden hade köpt och fick en så kallad industriplomb på dörrarna vilket betydde att ingen kunde komma in i flyttbussen utan att bryta dessa, industriplomberna kontrollerades även i Helsingborg där tullen satte ytterligare 2 plomber på dörrarna även kilometermätaren skulle registreras för på den tiden betalades kilometerskatten i Sverige vilken man inte behövde betala utanför Sveriges gränser, man fick ett kort att stoppa in i räknaren som satt på bakaxeln eller vajerdriven från växellådan och detta fuskades det med å det väldeliga. Alla dieseldrivna fordon personbilar och lastbilar som var dieseldrivna hade dessa mätare. För att lura systemet kunde man t.ex. stoppa in en tunn plastbit i springan på mätaren så den stannade eller också vek man vajern från växellådan till mätaren så att den gick av och inte kunde registrera mer kilometer. Här fanns pengar att tjäna och vem tyckte inte om att lura staten på skatt "jo de flesta", detta system lades av förklarliga skäl ner senare och skatten lades i stället direkt på dieseln vid pumpen och den gick det ju inte att fiffla med.
Efter pålastningarna körde vi från Stockholm ner mot Norrköping, Jönköping och Helsingborg.
Väl där vid tullen stämplades fraktsedlarna (en T2a) och en inventeringslista på innehållet i lasten som var underskriven av den vi flyttade åt och av mig som åkeriägare, inventeringslistan stämde kanske inte till punkt och pricka alla gånger för man kunde ju inte skriva upp alla prylar ett hem bestod av.
Tullen nöjde sig oftast med denna inventeringslista i de flesta länder förutom i öststaterna där fick man upprätta en mer detaljerad lista där varje möbel och kartong var märkt med ett nr. När tullen ville se t.ex kartong nr 16 var det bara att lasta av och hitta kartong nr 16 för avstämning och var det några problem så löste man det med några paket cigaretter (Marlboro, Chesterfield eller Phillip Moris) eller några DM (Tysk valuta).Vi hade alltid några limpor cigaretter med i flyttbussen när man skulle till öststaterna och ganska mycket kontanter i olika valutor dels för att kunna muta tullarna men också för att kreditkorten inte accepterades överallt. Man fick se till att ha små valörer av sedlar när man mutade tullarna, man började alltid med en 5 DM sedel, funkade inte det tog man upp en till och i vissa fall ytterligare en men till slut fick man klartecken för passage.
Över till Helsingör i Danmark.
När vi kom i land i Helsingör åkte vi till kvistgård (Told) för att få 2 nya plomber. De litade väl inte på de svenska plomberna och nu hade vi 22 mil genom Danmark till färjeläget i Rödby, ett stopp som var obligatorisk var på BP macken i Röndene där blev jag för övrigt stående en hel vecka p.g.a. en snöstorm annandag jul 1979 och kom inte iväg förrän nyårsdagen igen, detta begav sig när jag var på väg till Italien med Cullbergbalettens rekvisita, en liten parentes från minnesbanken.
Billig Diesel.
I Rödby tankade vi upp med diesel men inte mer än vad Laufseteln och Tanchain angav sedan föregående resa ut ur Tyskland. Fri mängd var 50 liter, men hade du 200 liter ut ur Tyskland senast resan fick du bara ta med dig samma mängd in igen men här chansade de svenska åkarna vilt "även jag" jag kunde tanka 650 liter på BP macken i Danmark och som en liten bonus fick man även välja ett par träskor (trätofflor) vilket Bill gjorde denna gång då han behövde ett par.
Väl framme vid färjeläget i Rödby var det inga konstigheter. Jag hade ett kontonr och tullen kollade plomberna och saken var klar att köra om bord när färjan kom.
Nu tog vi de långa trapporna upp till restaurangen
På färjan fans ett Truckars Corner där vi intog en måltid som var subventionerad när man visade lastbils biljetten.
Framme i Puttgarden. (Tyskland)
Var det en Laufzetel som gällde denna skulle stämplas på de olika stationerna för att köra vidare. Här nedan en från gränsen mellan Tyskland och Österrike.
Laufzettel och Tankchain för diesel.
Nu undrar ni kanske hur kom
man igenom denna procedur. Jo då hade man inte "rent mjöl" i påsen kunde man
muta sig fram. Ett gem med en 5 eller 10 DM sedel på under sidan på Laufzettel
och saken var klar! Med 650 liter i tankarna och 100 mil till Basel vid gränsen
till Schweiz bar det i väg genom Tyskland, Både Jag och Kenny kunde köra så vi
turades om på vägen ner till Basel.
En del köer på motorvägen fick man räkna med i Tyskland.
Väl framme i Schweiz gick det inte att muta sig fram med några tyska mark och gem! man fick så vackert ställa sig i kön och visa upp alla papper och hoppas på det bästa.
Efter en dags väntan så fick vi äntligen ett vägtullpas till tullen i Neuchatel. Vi beslöt oss för att stanna kvar över natt eftersom all lastbilstrafik var förbjuden mellan 22,00 och 5,00 i Schweiz. Vi hade ju konserver med oss och Bill som var duktig på att laga mat fick fria händer med våra medhavda konserver. Det var ju inte så svårt att välja meny bland våra tre rätter.
Inte mycket att välja på men vad gjorde det vi blev ju mätta och belåtna. Och några öl gick också ner.
Transportresan kördes genom
nio länder och det betydde att man måste ha nio valutor med sig till de
länderna och ytterligare några fler valutor gömda i flyttbussen eftersom det
kunde bli så att man måste åka genom något annat land och därför garderade man
sig med hela Europas valutor men mest med DM (tysk valuta)
Här satt vi nu och inväntade morgondagen och drack några öl innan det var läggdags.
Kenny läste kartan med Bills överseende, det fanns ju en hel del att välja på, medan jag körde söderut mot staden Delémont och vidare till Biel. Nu såg vi sjön Lac de
Neuchatel.
Staden låg mycket vackert vid
sjön och vi letade oss fram till tullen i staden som låg i ett industriområde.
Men ändå inte långt från den vackra sjön och bergen som vi hade utsikt över.
Kartor som alltid var med i lastbilen, I dag räcker det med en GPS. "Tänk om man hade haft en sådan" i städerna Paris London eller Milano och Aten och Bukarest i Rumänien eller Sofia i Bulgarien med flera städer. Vad tid man hade sparat att leta sig fram med kartor!
Problem med Motorcykeln.
Jag har aldrig varit glad över att ta med motorfordon i flyttningarna, men för en viktig kund som denna gjorde man ju ett undantag. Det kunde ju bli fler transporter åt det företag han arbetade för.
Mycket riktigt hade tullen synpunkter på motorcykeln och nu blev vi stående i 3 dagar vilket inte var ovanligt vid tullstationer i dessa länder.
Vad göra i det fina vädret, bara ta det lugnt och äta av melonen vi köpte på torget i centrum.
Här skär jag upp melonen med Bill till vänster och jag till häger i bild.
Här står Kenny till vänster om jag till höger och smaskar på melonen med
de vackra bergen i bakgrunden. Kenny var en trogen och duktig medarbetare och
man frågade sig hur kunde den här spinkiga killen bära ett piano! "Inga problem
han var seg som bare den"
Nu var det den fjärde dagen vid tullen.
Kunden hade skaffat alla paper som behövdes för att förtulla motorcykeln. Den var tvungen att registreras i Schweiz innan vi kunde lossa den. Nu var det en sak till att oroas över nämligen all denna alkohol vi hade med och de nya möblerna som skulle förtullas.
Jag spelade "Nada" men min största oro var om tullen följde med ut när vi lossade flyttningen vilket inte alls var ovanligt i Schweiz. Spriten fanns ju heller inte upptagen på innehållsförteckningen (och här i Schweiz gick det inte att muta tullen) Även de andra tre flyttningarna var inte upptagna i listan. "OM" Tullen hade följt med ut så hade vi fått avbryta lossningen och sagt att vi var för trötta och avser att fortsätta med avlastningen tidigt dagen efter. Detta hade funkat förut! Ingen tullare ville gå upp tidig morgon och köra ut till adressen igen. Då var det i regel fritt fram att bära ut det som inte skulle visas för tullen!!
De nya möblerna hade jag förberett med att ställa på asfalten utanför möbel butiken i Lidingö och dra fram och tillbaka så att det blev märken under benen. "Nu var de begagnade"
Lossningen var besvärlig "hit men inte längre med flyttbussen." En portal hindrade oss att komma närmare. Jag körde fram med (pirran) säckkärran så nära det gick och Kenny och Bill bar uppför trapporna till lägenheten.
Hit men inte längre.
Här på fotot kör jag fram kartonger till Kenny och Bill och till vänster står motorcykeln som hade skapat så många problem vid tullen. 4 dagars väntan nåja bara kunden blir nöjd för det är ju det viktigaste och det blev han! Jag hade ju sett till att han inte behövde skatta för spriten och möblerna som var nya. Så vi fick bra med dricks i schweiziska franc vilket inte var ovanligt utomlands.
Vilken värdefull last!
Kenny och Bill bär kartonger uppför trappan till lägenheten. Balkongen till lägenheten syns på fotot överst. Efter 2 dagar var vi färdiga med lossningen och även allt var uppackat ur kartongerna.
På väg till Zug.
Jag bakom ratten i flyttbussen på väg till staden Zug som låg mellan Zürich och Luzern, vi fick åka tillbaka mot Biel och Lusern för att komma upp till staden Zug.
Nu kom vi till staden Zug som var bekant i Sverige som skatteparadis. Jo här hade man varit många gånger tidigare med mindre flyttningar.
Vi ankom till höghuset där
lossningen skulle ske och detta var fullt med mindre lägenheter på 1 rum o kök
och en liten balkong. Här fanns massor med ringklockor att välja på och för min
del var det en som var väldigt viktig nämligen den till fastighetsskötaren som
skulle låsa upp lgh åt oss, nu var det ju så att flyttningen bestod endast av
en säng, ett nattduksbord och ett köksbord med två stolar till plus fyra
flyttkartonger det var allt. Den andra flyttningen var i princip lika dan och
nu kunde de som stod för lägenheterna skriva sig här i skatteparadiset, de hade
ju en adress och var officiellt utflyttade från Sverige. "Med sina möbler" och
ett flyttintyg.
Lossningen gick väldigt fort
och vi stannade i Zug över natt och letade oss ner till den vackra sjön Zueger
där vi på eftermiddagen kunde svalka oss med ett bad i sjön.
Nu kom vi till staden Zug som var bekant i Sverige som skatteparadis. Jo här hade man varit många gånger tidigare med mindre flyttningar.
Vi ankom till höghuset där
lossningen skulle ske och detta var fullt med mindre lägenheter på 1 rum o kök
och en liten balkong. Här fanns massor med ringklockor att välja på och för min
del var det en som var väldigt viktig nämligen den till fastighetsskötaren som
skulle låsa upp lgh åt oss, nu var det ju så att flyttningen bestod endast av
en säng, ett nattduksbord och ett köksbord med två stolar till plus fyra
flyttkartonger det var allt. Den andra flyttningen var i princip lika dan och
nu kunde de som stod för lägenheterna skriva sig här i skatteparadiset, de hade
ju en adress och var officiellt utflyttade från Sverige. "Med sina möbler" och
ett flyttintyg.
Lossningen gick väldigt fort
och vi stannade i Zug över natt och letade oss ner till den vackra sjön Zueger
där vi på eftermiddagen kunde svalka oss med ett bad i sjön.
Nu var det morgon och efter en god natts sömn bar det av mot Monaco. Jag valde vägen över Genevé och Frankrike (se kartan) Att köra via Italien och alperna var ju kortare men den tar längre tid.
Lasten som var kvar var samma som den till Zug, en säng, ett köksbord, två stolar och några kartonger.
Nu var det ju så att man inte kunde köra kors och tvärs genom Europa med möbler över gränserna. Så vad göra Jo vid franska gränsen körde jag helt enkelt i filen för tomma lastbilar och den här gången gick det hem! Hade jag blivit stoppad och kontrollerad så hade jag en förklaring "att det var mina egna möbler som skulle till min dotter i Monaco".
Monaco.
Det tog en och en halv dag att
köra sträckan från Zug till Monaco. Här vid gränsen in i Monaco var jag lite
nervös ifall det skulle bli kontroll men lite "gambling" var ju alltid
spännande. Nåväl de som stod där vid gränsen var inte så intresserade av en tom
lastbil. Lossningen gick smidigt portvakten öppnade och allt var klart på en
timme, ytterligare en skatteplanerare (smitare) från Sverige var på plats. Nu
var vi förtjänta av att ta det lugnt resten av dagen så vi stannade över natt
nere vid hamnen.
Ett besök på Casino Monte -Carlo var ju ett måste, vi hade ingen avsikt att spela men tittade in för skojs skull.1978
Casino Monte-Carlo I Dag 2022
Vi gick runt i staden och kollade på diverse sevärdheter och på kvällen lagade vi en god måltid i Flyttbussen som bestod av Bullens varmkorv och ärtsoppa med Vasa knäckebröd och kalles kaviar som pålägg. Några öl satt även bra i värmen. Det var alldeles för dyrt att äta ute på restaurangerna för vår del tyckte vi.
Ett foto över hamnen i Monaco. 1978 hade inte de stora lyxkryssarna kommit än.
Hamnen 2022. Nu har
lyxkryssarna kommit. Uppe på berget bodde fursten.
Furstens palats. Uppe på berget. 1978
Här hade vi tur, vaktavlösning på väg till palatset. 1978.
Vi stannade med flyttbussen
över natt i hamnen i Monaco. Det var ju heller ingen brådska till Wien.
Möblerna fans på ett lager och skulle till Kungsholms Express lager på lilla
Essingen i Stockholm.
På vägen ut ur Monaco skulle vi ta kustvägen efter medelhavet. Men ack vad jag bedrog mig det var tunnlar som inte passade för flyttbilens höjd. Kenny fick gå före till andra sidan och stoppa trafiken så jag kunde köra i mitten där det var högre.
På motorvägen till Italien och Wien i Österrike.
Nåja nu hade vi sett tillräckligt av medelhavet och vi tog oss upp på motorvägen i Sandemo. Sedan mot Genova och vidare mot Milano och Brescia. Verona. Venedig.
Udine och Gränsen mot
Österrike.
I Villach var gränsen in i Österrike, flyttbilen var ju tom så gränspasseringen gick fort. Nu bar det i väg till Graz sedan vidare till Wien. Nu hade vi kört ca 345 mil och behövde vila och passade på att se lite av staden Wien.
Slottet Schönbrunn med sina fina trädgårdar var ett måste. Schönbrunn är ett före detta kejserligt lustslott sydväst om Wien som uppfördes i sin nuvarande form i början av 1700-talet. Det är ett av de mest betydande besöksmålen i Österrike och sedan 1960-talet den sevärdhet i Wien som har flest besökare.
Kolla in vilken pampig Byggnad.
Häftiga statyer och vattenfall som inte var på. (tyvärr)
Ett besök i innerstaden och Stefans domen.
Stefans domen är Wiens katolska domkyrka, belägen vid Stefans platz.
Här fanns hästkrafter att hyra.
Vi var ju lediga och på kvällen föreslog jag "Nu grabbar går vi till en restaurang och äter en Wienerschnitzel jag bjuder "Vad annars i Wien" "några öl gick också ner" Det var vi väl värda" Nästa morgon var det allvar igen. Lastningen var på ett lager och allt var emballerat redan så lastningen gick fort. Speditören där vi lastade var även ombud för tullen och kunde sätta på 2 plomber och skriva ut frakthandlingarna.
Nu bar det av mot
Tjeckoslovakien.
Det var bara 6 mil till den
tjeckiska gränsen. Jag ville egentligen inte åka den vägen, men papperen var
utskrivna på de tullstationerna i TIR carnet jag skulle passera och landet var
ju kommunistiskt och styrdes av Sovjetunionen (Ryssland) här var man inte
uppkäftig utan det var bara att svara "Njet" på det mesta.
När vi kom till gränsen var det stor uppståndelse.
Fullständigt kaos vid gränsen.
Gränspoliser med automatvapen (Kalachnikov) stoppade mig och sa till oss "ut ur bilen" jag tänkte vad fan har vi gjort nu. Utanför stod ett bord med div prylar på. Vi blev tillsagda att gå ur flyttbussen med en gång. Jag blev förhörd i ett rum på dålig tyska "jag kunde ju språket" men nu började det att klarna efter 4 timmas förhör. En svensk medborgare Lars Stambro med svenskt pass hade filmat på gränsen i ingen mans land och blev ertappad i samma stund som jag kom med min svenskregistrerade flyttbil. Inte undra på att det var ett sammanträffande som gränspolisen undrade över. Nu efter 4 timmar hade vi rett ut saken och vi kunde köra vidare.
Förklaring till ingen mans
land.
Ingen mans land är en remsa mellan länderna på ca
150 meter bred där inga växter fick vara högre än 10–15 centimeter för att
ingen skulle kunna gömma sig där.
Nu var visumet stämplat i passet. För vidare färd mot Polen.
Här var det hammaren och skäran som gällde. Samma vapen som Sovjet hade. Här fick man vara försiktig med att fotografera så man inte klassades som spion och hamnade i fängelse eller i Sibirien "skratt"
En oskyldig bild kan tyckas men allt kunde nog klassas som spioneri. Här på väg in i staden Brno.
Polen nästa.
Polen som också var kommunistiskt och styrdes av Sovjetunionen. Här var det till att växla in polsk valuta (zloty), tillräckligt för hur många dagar man räknade med att vistas i landet. Dessa pengar ville ingen ta emot av en västerlänning. de visste att vi hade västvaluta eller cigaretter (papierosy) som var populära betalningsmedel.
Nu var alla formaliteter klara och vi kunde fortsätta vår resa till Wroclaw och Legnica. Gorzow Wilp. Sedan till Szczecin (Stettin) och färjeläget i Swinoujsce. Vid tullen i Swinoujsce fick vi visa upp hur mycket polsk valuta vi hade kvar (sloty) Dessa fick vi lämna ifrån oss till tullen, och fick ett till godokvitto till nästa gång vi kom. När man kom nästa gång till Polen och visade upp kvittot från senaste ut resan. Så fanns det ursäkter för att kvittot var ogiltigt eller för gammalt eller andra förändringar i systemet. "Vart tog pengarna vägen" Förmodligen i fickorna hos tullarna. En så kallad löneförmån.
Dieselkuponger helt värdelösa, man tankade svart i polen med DM tysk valuta eller cigaretter gick också bra.
Inget gick utan Mutor.
Även kassettband med
internationell musik gick bra att byta till sig diesel med. Hade man
nylonstrumpor, nylonskjortor, eller jeansbyxor, och jeansjackor.
digitalklockorna och miniräknare "Ja då var man kung här"! Jag köpte billiga
digitalklockor nere i hamnen i Barcelona. (Som säkert var stulna) Sedan bytte
jag bort dessa i öststaterna. Bland annat i Rumänien. Bulgarien. Sovjet (Ryssland) med
flera länder. När man ville komma igenom tullen snabbare eller när Polisen
stannade mig för div förseelser.
En trasig lampa eller fortkörning. "Ja de hittade alltid på något att klandra oss för. "De visste att vi hade västvaluta". En klocka några askar cigaretter eller DM. Dollar. och saken var utraderad. "Ett snabbt och effektivt sätt att komma vidare på." Med västvalutan kunde de sedan handla i speciella affärer där det fanns västerländska varor.
Här ser ni ett visum för att komma in i polen från 1982.
Vi tog nattfärjan över till Ystad och var framme nästa dags morgon.
Färjan var ingen höjdare vilket jag visste sedan tidigare resor till Polen, hytterna var i ett bedrövligt skick med halmmadrasser och en gammal filt. Maten bestod i regel av soppa med en skiva bröd till. Men cigaretter var billiga på färjan, så jag köpte 3 limpor för att ha med mig på nästa resa för att kunna muta mig fram igen. Vart det nu bar hän igen för det visste man inte förrän man kom hem på svensk mark och kunde ringa hem.
Framme i Ystad
Nu var vi i Ystad och lastbilarna började att rulla av färjan, som vanligt stod tullarna där och kollade, jag fick order att köra åt sidan och tänkte "vad fan nu då" "vi hade ju inget att förtulla". Varsin limpa cigaretter fick man ju ha, och sprit hade vi inte köpt så det var ju grönt för vår del.
Tulltjänstemannen sa att allt skulle lastas av vilket vi inte själva behövde göra utan det kom tre hamnarbetare som skulle lossa allt. Dessa var ju inte vana vid att hantera ömtåliga möbler jag sa därför till tulkillen att de kan bära av kartongerna så lastar vi själva av möblerna för jag ville ju inte att de skulle skadas. Nu uppkom ett annat problem eftersom det var fredag och Sverige införde 1979 lastbils förbud. på fredag eftermiddag och nu hade vi ingen chans att komma hem innan förbudet började gälla vid 16,00-22.00. "Fan tänkte jag" Nu har vi varit ute i 14 dagar och ska tvingas stanna utmed vägen igen vilket jag talade om det för tullaren men han sa att det är inga problem du får ett intyg av oss så du kan köra hem "skönt tänkte jag"
Detta system med Lastbilsförbund på helger lades ner av regeringen 1983.
Nu hade vi lastad av det mesta och 2 tullare kollade slumpmässigt i kartongerna och div möbler men hittade inget för deras del av intresse.
Nu lastade vi på allt igen men en ovarsam hamnarbetare tappade en glasskiva till ett bord som sprack men tulltjänstemannen sa till mig att skicka räkningen på skivan till tullverket "Tack för det" Jag frågade varför jag fick köra åt sidan för kontroll när jag körde av färjan.
"JO" sa tullen "Vi tog alla billar som började på D på registreringsskylten i dag"
Jag hade DJG 351 Efter att fått ett vägtullpas till tullen i Stockholm bar det av hemåt till Skövde. "ÄNTLIGEN" Lossningen var i Stockholm på måndag. Nästa resa vart? En resa att minnas med 2 bra medarbetare Bill och Kenny. Tack för en trevlig tid tillsammans.
Lägger med en karta på destinationer man körde på 70-80 talet.
Text och bild: Dieter Dunedal