Resan till Belgien-Bryssel-Waterloo

Här har ni berättelsen om flyttningarna till Waterloo i Belgien samt, Den Haag i Nederländerna (Holland) Under 1970-1980 flyttade många från Sverige till Bryssel. På grund av EU,s bildande och även den lägre skatten i Belgien! Flyttbilarna gick i skytteltrafik till Waterloo i Bryssel.

Jag Dieter Dunedal och mitt företag Skövde Stadsbud blev ofta tillfrågad att transportera till huvudstaden Bryssel i Belgien. Häng med nu åker vi.....

Nu kör vi först till Stockholm.

Jag hade en stor flyttning till Lidingö i Stockholm med två flyttbilar, en Volvo B-58 flyttbuss och en Ford Cargo. Vi hade lastat en Prästgård utanför Lidköping och fyllt båda flyttbilarna. Besättningen på bilarna bestod av mig Dieter Dunedal, Håkan Johansson, Anders Svensson, Per Nilsson och Arvo Karhu.  

Per Nilsson (en duktig chaufför) i Volvon B-58 flyttbussen. Svänger här i korsningen i Skara, på väg till Stockholm. Jag Dieter Dunedal i Ford Cargo därefter.

Håkan Johansson och Anders Svensson bär ut pianot. 2 av mina duktiga medarbetare.

Jag i Ford Cargon i Köping och på väg ut på E18. (Ikea lades ner senare i Köping och flyttades till Västerås).

Nu hade vi kommit till Stockholm och Lidingö. Här kom vi bra intill med båda bilarna. Lossningen av flyttningen gick snabbt.

När vi var klara med lossningen hade vi 3 lastningar att göra en 2 rum o kök i Jakobsberg som lastades i Forden till Skövde. Sedan en 2 rum o kök på Valhallavägen till Den Haag i Nederländerna (Holland) och en 2 rum o kök på Odengatan till Waterloo i Bryssel Belgien dessa lastades i flyttbussen. Efter att vi hjälptes åt i två dagar att lasta flyttningarna. Så skildes nu våra vägar. Håkan och Anders körde Forden till Skövde för att lossa flyttningen. Jag Dieter Dunedal och Per Nilsson (Pelle) och Arvo Karhu åkte i flyttbussen mot Helsingborg. 

Volvo B-58 Och Ford Cargo.

Jag hade ett nära samarbete med. FMT. SEFAB. Och Kungsholms Express. Vilket gjorde att man kunde få returlaster, och även bytta flyttningar med varandra. Vi var ju ett auktoriserat flytt företag och med i SMF- Sveriges Förenade Flyttfirmor.

I SMF, förband man sig att följa div stadgar. Som att man hade folk anställda med avtalsenliga löner och gällande trafiktillstånd och flytt försäkring. Även om något gick fel och kunden och jag inte kom överens. Han gick till konsumentombudsnämnden så var jag tvungen att följa deras utslag. Vilket jag aldrig behövde göra. Man löste det själv till kundens förmån. 

3 st. i besättningen.

Varför var vi 3 st i besättningen på flyttbussen, för att det var en besvärlig lossning både i Den Haag och Bryssel. Nästa dags morgon var vi vid tullen i Helsingborg, där vi stämplade ut kilometerskatten. På den tiden fanns ett system för alla diesel fordon där det fanns ett Kilometer räkneverk i motor rummet eller på bakaxeln (navet)

Detta var noga med att man gjorde för att inte betala kilometerskatt i andra länder. Där skatten var inberäknad i dieselpriset.

Till vänster ser ni en vajerdriven kilometerräknaren. Där man stoppade in kortet "UT" och tryckte in knappen och nu registrerades kilometerantalet på kortet. Detta lämnades till tullen som öppnade det och behöll en del, detta skickades till länsstyrelsen (avdelning kilometerskatt) som räknade av körda kilometer i utlandet. Den andra delen behöll jag som kvitto. Även registrerings numret skrevs på kortet. När man kom tillbaka från utlandet fick man ett nytt kort med ordet "IN"

Den runda kilometer räknaren satt på axeln (navet) där fick man ha en insexnyckel och öppna locket som i sin tur åkte ut en bit. Sedan fick man vrida detta i pilens riktning, ett halvt varv då kom en öppning fram där man kunde föra in kortet. Som till denna räknare var lite smalare. Sedan fortsätta att vrida tills det klickade till, då var stämplingen genomförd. Kortet kunde tas ut. Sedan trycka man till backa locket och skruva fast inseks skruven igen. Så att det var tät och ingen smuts kom in. (krångligt ja mycket administration.)

Här ser ni ett kort med ut när man kom tillbaka till Sverige fick man ett kort där det stod IN på. För att räkna av kilometrarna i utlandet. 

När detta var gjort sattes det 2 plomber på flyttbussen och nu upp på färjan och över till Helsingör.  

Här fick vi som vanligt åka till den danska tullen i Kvistgord och 2 plomber till (de litade väl inte på den svenska tullens plomber) 

Detta är plomber som ändvänds i dag. Man för in tråden i den andra öppningen och drar igenom den och den låser sig då utan att kunna dra tillbaka den igen.

Till färjan i Rödby.

Nåja nu bar det i väg till färjan i Rödby och över till Puttgarden i Tyskland. Här fick vi en laufzettel som skulle stämplas av de olika myndigheter (Polis.Tull.m.m.) för att komma vidare.

Dessa laufzettel såg ut likadana vid alla tyska tullstationer.

Här ett ex från gränsen mellan Österrike och Tyskland.

Laufzettel (löpsedel)

Efter att klarat av alla kontroller, bar det i väg ut på motorvägen A1 mot Hamburg och Bremen efter som vi var två som kunde köra med (trafikkort) jag och Per (Pelle). Turades vi om bakom ratten på väg ner till Holland (NL). Jag hoppar över färdvägen ner till gränsen mellan Tyskland och Holland (Denekamp).

Kartor i massor.   

Arvo hade hand om kartorna och plockade fram kartan över Nederländerna och Den Haag. Väl framme i Denekamp och Gustaaf scandinavian restaurants. Där vi tankade upp lastbilen med diesel och oss själva med god mat hos Gustaaf Scandinavian Restaurants. 

Nu var både vi och flyttbussen belåtna "skratt." Pelle lade sig att sova medan jag körde och Arvo läste kartan. Jag hade ju vilat genom Tyskland. Och var nu pigg och fräsch för att köra sista biten till Den Haag.

Nederländerna hade fina motorvägar utan en massa skarvar i vägbanan. Så vi fick en behaglig resa. Först var det vanlig väg (8km) till Oldenzaal där motorvägen började. Vi passerade Hengelo och vidare mot Deventer, Apeldoorn, och Amersfoors där vi tog av mot Utrecht. I Utrecht tog vi motorvägen mot Rotterdam. Och i Gouda svängde vi av mot Den Haag.

Till tullen i Den Haag.

Nu hade vi letat oss västerut mot hamnen (Tweede Binnenhaven). Här var tullen där vi skulle förtulla den första flyttningen. Nu var det ett problem. Vi hade ju 2 flyttningar och det tyckte inte tullen om. Efter som man bara kunde plombera lasten på dörrarna. Och tog man då bort plomben så hade vi ju tillgång till hela lasten. Efter en dags dividerande hit och dit så kom lösningen dagen efter. Här var det inte lönt att försöka att muta tullen. Flyttningen tillhörde ju en Persson som skulle arbeta för Internationella domstolen i Haag. Kunden som vi flyttade kom till tullen och förklarade vissa saker! "att han alls inte ville ha mer möbler en sina egna". Nu bestämde tullen att i morgon kl,8,00 kommer en tulltjänsteman ut till adressen och bryter plomberna och stannar till avlastningen är klar. Sedan sätter han på 2 nya plomber på dörrarna. Detta förfarande är ju inget ovanligt utan hände allt som oftast i alla länder. När tullen ville kontrollera lasten. (men litte besvärligt förr tullen)

Särskilt i Schweiz var detta väldigt vanligt att tullen följde med ut för att kolla, så att det inte var nya möbler med i lasten som kunden köpt momsfritt i Sverige. (en berätelser kommer senare med Schweiz)

Vi hade ett knep för detta med nya möbler.

Innan lastningen tog vi ut. möblerna ur kartonger och emballaget och ställde dessa på asfalten och drog dessa fram och tillbaka så det blev lite repor på undersidan av bordsben eller benen till soffan. Även tog vi svarta färgkritor och gjorde nogra märken på benen, Så att det såg begagnade ut. Dessa märken gick att torka bort sedan. Många tullare tyckte att det luktade nytt "svar från mig" "de har väl varit rädda om dessa"

Alla nya möbler var ju tullpliktiga.

Tulltjänstemannen tittade i regel under stolsbenen var det inga repor eller märken där så var möblerna nya. Man hade sina knep för att den vi flyttade slapp införselavgiften och tullavgift och moms. Vilket han inte hade betalat i Sverige eftersom de skulle exporteras ut ur Sverige.

Vi gjorde allt så att kunderna var nöjda! Som följd rekommenderades mitt företag till andra som skulle flytta utomlands.

Till lossningen i Den Haag

Tidigt nästa morgon körde vi in i staden och adressen Molen Straat. Mitt i (smeten) centrum, här var det trångt som bara "f-n" ja det var tur att vi startade tidigt.

Molen Straat vid X et.

Vi fick inte plats på gatan utan parkerade mitt i korsningen!

Pelle. Per Nilsson i röd tröja och Arvo Karhu sitter på kofångaren.

I det bruna huset längst upp till vänster där fönstret är öppet var lägenheten. "utan hiss" Vi fick helt enkelt gå över gatan med möblerna, och sedan 3 våningar upp.

08,00 kom tulltjänstemannen

Nu var plomberade avtagna av tulltjänstemannen och vi kunde lossa flyttningen. Killen från tullen var inte så intresserad, Han gick till ett kaffe på andra sidan gatan och tog det lugnt. Vi ställda möblerna i den långa hallen i bottenvåningen och på trottoaren, så att killen från tullen inte behövde vänta så länge. Nu hade vi fått ut den första flyttningen vid 11 tiden och tulltjänstemannen kunde sätta på 2 plomber på Lastbilen.

3 trappor upp utan hiss.

Nu var jobbet kvar att bära upp alla möblerna och kartonger. Kartongerna hämtade vi i regel själva eller fick den lokala flyttfirman hämta dessa. Kunderna ville i regel packa upp själva, vilket sparade tid för oss. Här i Nederländerna (Holland) kunde flyttningarna bli besvärliga, för att trappuppgångarna var smala och trånga. Därför har de flesta husen en balk som sticker ut längst upp på toppen av huset där man kan fästa en talja och hissa upp möblerna.

Detta var vanligt förekommande i Nederländerna och Belgien. Vi jobbade även hårt och blivit svettiga. Även reklamen på flyttbussen började att svettas!   

Dörrarna var ju smala, så här får man inte in en soffa eller större kartongen.

Nåja på eftermiddagen var vi färdiga och kunde fortsätta vår färd till Belgien och Bryssel. 

Atomium i Bryssel som byggdes 1958 till världsutställningen.

"Klart att man skulle göra ett besök här"

Nu till Bryssel och Waterloo.

Efter att vi tråcklat oss ut ur stan (Den Haag) bar det i väg mot Belgien. Vi körde mot Rotterdam. Breda. Söder om Breda var gränsen Hazeldonk till Belgien.

Här stannade vi för att övernatta. På morgonen var det bara att visa tullhandlingarna vi hade för tullen och de var i sin ordning. "bara att köra vidare". I Antwerpen fick man hålla koll på motorvägarna så man kom in på rätt väg här mötes 5 motorvägar. Vi slapp flaskhalsen Kennedy tunneln som gick under floden Schelde och körde av strax före tunneln mot Mechelen och Bryssel. Här körde vi ringleden vänster varv runt Bryssel och rakt söder ut till avfarten 24 mot Waterloo. Här i Waterloo och S:t Genese var det nästan som att komma till Sverige.

Här bodde nästan alla svenskar i Bryssel. En egen telefonkatalog med alla svenskars adresser och telefon nr som bodde här fanns tillgänglig. Jag skaffade mig en vilket underlättade när vi sökte efter namn och adresser. En svensk skola fanns här för de barn som bodde här i Waterloo, på avenue du fauco och korsningen chaussee de waterloo. Hit hade vi skolmaterial från Sverige varje år, när det kom nya läroböcker.

Framme i Waterloo

Här fanns en restaurang som var vår favorit. Vid bordet satt ett grillspett som man tog med sig till de kyldiskarna som var fyllda med kött och korv och diverse andra saker, man kunde trycka själv på spettet. Och i mitten av restaurangen var en stor kolgrill där man kunde lägga spettet man hade skapat själv på grillen. Här vid grillen var även två tunnor med vin, en med röd och en med vitvin. Tunnorna hade en kran där man kunde fyllde på glaset själv. Vi fick grilla själva tills det var klart. "Några glas vin gick det åt" (Vinet ingick i priset) 

Nu hade vi haft en trevlig kväll, med många restaurangbesökare från olika nationaliteter. (som vi pratade med) Flyttbussen stod på gångavstånd där vi övernattade, Vi somnade så gott efter en trevlig kväll.

Lossning i Waterloo.

Här nedan ser ni några av de adresser med X som vi lossade eller lastade på. Det var säkert flera som Arvo Karhu inte hade kryssat i utan vi hittade dessa utan karta. Vid dubbel X et vid Rhode-St-Genese fanns den Svenska Skolan. När den svenska skolan blev för liten flyttade den till nya lokaler. Med adressen Square d Argenleull 5 Waterllo. Inte vilka lokaler som helst utan ett slott.

En vacker allé fram till svenska skolan

Svenska skolan i Waterloo, fotot tagit av mig när jag levererade nytt läromaterial till skolan på 90 talet.

Rhode-ST- Genese och Waterloo var ett exklusivt område.

 Mycket svår lossning.

Jag var medveten om att det var en besvärlig lossning, därför hade jag beställt hjälp av en flyttfirma i Bryssel som kunde detta. Trappan upp till taket på våning 12.

Här på denna trappan fick vi bära upp långa kraftiga rep och en talja som vi använde för att hissa upp möblerna.

Här står jag i grå tröja och vår kollega från flyttfirman i Bryssel på 12 våning.  

Utan några som helst säkerhetsanordningar. Vi fick knuffa ut järnbalken över kanten där vi hade satt fast taljan och repet. 

Nu var det Arvo som fick uppdraget att hissa upp möblerna och Pelle styrde så grejorna kom rätt. Så det inte hamnade på fel balkong. Vi fick först bära runt alla stora möbler. Kartonger och mindre möbler kunde vi ta i hissen eller trappan. Det var inte utan att det var ett j..la tungt jobb.

Jag och belgaren tog emot på tionde våningen.

Här ser man hur nära kanten vi stod och jobbade. Detta var nytt för oss på den tiden. "Höjdrädd" "nej då hade jag inte gått upp på taket.

Nu var det fredag och på sen eftermiddag när vi var klara gick vi till vår favoritrestaurang och grillade. Sedan till flyttbussen för att koppla av. Vi stannade här över helgen efter som lastningen först var på måndag i Roosendaal Nederländerna.

"En liten sängfösare var vi väl värda" "när dagen var slut". Jag till vänster och Arvo till höger. Pelle tog fotot. Efter en god nattsömn, (vi hade ju sovmorgon) lagade Arvo frukost. Arvo var den som var mest morgonpigg av oss. Och duktig på att laga mat. På söndag kväll körde vi mott Roosendaal dit vi hade ca 10 mil.

Lastning i Holland.

I Roosendaal i Nederländerna (Holland). När vi kom fram vid 9 tiden på morgonen hade kunden redan packat sina väskor för att flyga hem till Sverige. Jag fick nyckeln och vi kunde sköta oss själva. Flyttningen bestod av 3 rum och kök inklusive packning av porslin ja allt som fanns i lägenheten. Nu är det ju så att ute i Europa, så ingår inte något kök eller garderober i lägenheten som här hemma i Sverige.

Utan här fick vi montera ner köket och ta med oss allt. Man kan säga att vi lämnade 3 tomma rum och kök efter oss. Pelle var duktig på att skruva, så han fick montera ner köket medan jag och Arvo tog de andra rummen. På kvällen hade vi packat porslin kläder ja hela lägenheten var klar att stuva in i flyttbussen. Detta gjorde vi dagen efter, och på eftermiddagen var vi klara och nu bar det i väg hemåt.

En innehållsförteckning hade vi gjort för att lämna till speditören i Denekamp (gränsen mellan) NL-Tyskland, Gränsen Denekamp.

Här stannade vi över natten och på restaurangen Gustaaf blandade vi oss med de andra svenska chaufförer. Över en Heineken (öl)

Nu var det tidig morgon och papperen var klara från speditören för att visa upp för NL och Tyska tullen.

Några stämplar och en godkänd tankchain, bar det i väg ut på lingonstigen väg 213. Mot Bremen sedan Hamburg. Puttgarden. Rödby. Ett stopp i Röndene var ju obligatorisk. "En röd pölse och en kopp kaffe satt bra".

En liten pratstund med "Dvärgen" En trevlig kille men lite svår att förstå hans danska. Ja här fanns en dvärg som tankade lastbilarna. Han hade alltid en stege med sig, för att nå upp till vindrutan när han gjorde rent den. Han tankade även upp flyttbussen med 650 liter diesel. Det var ju billigare i Danmark. Nu till Köpenhamn och Helsingör och över till Helsingborg. Väl hemma i Skövde var resan slut för min del Pelle och Arvo åkte efter helgen och lossa flyttningen i Sandviken.

Lägg märke till de gula ölbackarna vid ingången. Där ser man dvärgen stå till höger på bilden. Det var även en lastbil från öl firman Carlsberg som var strandsatt i Röndene. Chauffören hade ringt och frågat om han och vi fick ta öl från lasten. "svar" "drick så mycket ni vill"

Detta luckrade upp stämningen avsevärt. 

Här stod jag insnöad från annandag jul 1979 till nyårsdagen 1980 innan jag kunde komma vidare till Italien. Med Cullbergbalettens rekvisita. Finns att läsa under berättelser på hemsidan.

dunedal-50yearsontheroad.com

Snart dags för nästa resa "vart"?

Text och bild av Dieter Dunedal.