Flyttning Italien,La Spezia
Häng med till Italien med en flyttning från Västerås, en spännande resa att följa med på och året är 1971, även denna gång med textförfattaren och tillika chauffören Dieter Dunedal och hjälplastare Kurt Göran Johansson som allmänt kallas för K.G
Jag hade
under en tid arbetat med flyttningar för Skövde Transporttjänst. Efter
ett år fick jag erbjudande av Gustafssons Blomsterodling att köra blommor från
Belgien, Holland, och Danmark och varje sommar i juni och juli var jag ledig när
det blommade för fullt i de Svenska trädgårdarna och det var lugnt med
blomster transporterna från Danmark. Jag hade bra kontakt med Jönköpings
Stadsbud som ofta hade behov av chaufförer på semestrarna och detta gynnade förstås
mig som var disponibel under den tiden.
Foto. Taget i Tibro 1969 Jag till vänster
Nu var jag och KG (som hade semester) på väg till Västerås för att lasta till Sarzana i Italien, Sarzana låg vid Medelhavet i närheten av La Spezia,
Eftersom jag själv kom som flyktingbarn till Sverige och Kolsva ( Köping) i Västmanland 1952 var Västerås lite av mina hemtrakter. Det kom ju väldigt mycket invandrare från Tyskland och Österrike till Västmanland på grund av stålverken som behövde smeder i den tunga industrin, stora delar av Tyskland och Österike låg i ruiner efter kriget på 40 talet och dåligt med arbete i de krigshärjade länderna och Sverige behövde arbetskraft. Från Italien invandrade arbetskraft till Asea i Västerås och det var de riktiga finlirarna som hamnade där.
Det inte var så lätt alla gånger för dessa arbetskraftsinvandrare för på den tiden fanns ingen svenskundervisning och boendet var baracker, inga fruar med barn fick följa med endast arbetsföra män. I två år fick farsan arbeta i Sverige innan han ansågs vara tillräckligt etablerad och fått visa vilken duglig arbetskraftsinvandrare han var innan min mor, min syster och jag själv fick komma efter till Sverige.
I Västerås hade italienarna bildat ett fotbollslag med namnet Juventus och de tyska och österrikiska männen i Köping och Kolsva ville ju inte vara sämre dom så de startade ett lag med namnet Borussia Dortmund och dessa lag spelade i den lokala fotbollsserien, detta var väl ett sätt att komma ifrån tristessen från arbetet och en stunds avkoppling utan att tänka på familjerna i sina hemländer.
Vem som vann vet jag inte men de hade säkert roligt. Här nedan Tyskar och Österrikare som kallade sig för Borucia Dortmund.
T
Åter till Flyttningen.
Lastningen genomfördes på Generatorgatan i området Gideonsberg i Västerås.
Allt var packat och klart så det var bara att bära ner och stuva in allt i flyttbussen, många kompisar och grannar hjälpte till att bära ner möbler och annat som skulle med och det var knappt jag hann med att stuva in sakerna.
Vi skulle lasta ett flyttlass till, men det fanns redan packat på lagret i Jönköping som en annan flyttbuss hämtad in.
Flyttbussen
vi hade till förfogande var en Volvo. 12 meter lång och var byggt på ett busschassi
med stora överhäng fram och bak och var mycket skön att köra, hytten hade också
en fördel eftersom det fanns ett stort utrymme för två personer.
Denna Flyttbuss
köpte jag 1977 och startade eget åkeri med.
Efter att lastat klart på Jönköpings Stadsbuds terminal fick flyttbussen stå kvar där till avfärden på söndag.
Vi fick låna en Volvo duett för att åka hem till Skövde över helgen. Jag och KG kom hem till våra familjer på fredag kväll, vi bodde ju grannar på Eriksdalsgatan i Skövde. Jag och min fru hade köpt ett hus där, och alla extra körningar som inbringade pengar kom väl till pass.
På lördag kom KG och hans fru hem till oss och vi tog en drink och pratade om resan som var en ny erfarenhet för oss båda, KG hade laddat upp med dia film som man endast kunde titta på i en diaprojektor. (en lampa som lyste på negativen som förstorades på en duk). Mycket populärt på den tiden.
På söndag
morgon hämtade jag KG och vi åkte till Jönköping. Där vi tog flyttbussen för
att åka vidare till Helsingborg.
Jönköpings Stadsbuds terminal.
I Helsingborg blev flyttbussen plomberad med två plomber. Av tullen och två stämplar i TIR caneret.
Upp på färjan
Nu körde vi ombord på färjan för att komma över till Danmark. Färjorna var inte så stora 1971 och fulla med semesterfirare, inte så konstigt det var ju semestertider.
I Danmark fick jag se till att få 2 stämplar i T I R
caneret. Som var våra färdhandlingar. Nu skulle vi genom Köpenhamn och de 29 trafikljusen
(Jag räknade dessa när jag körde blommor varje vecka) Nästa Färja var Rödby- Puttgarden
och in till tyska tullen som vanligt med mycket pappersexercis: Diesel. Last.
Körtider. Hur många vi var. Registreringsbevis. Försäkring. Körkort. m.m.
Efter
några timmar bar det i väg över Fehmarn sund bron.
Fehmarn sundsbron byggdes 1963 och förkortade restiden avsevärt, den tidigare förbindelsen var med färja från Rödby i Danmark till Grossenbrode i Tyskland.
Äntligen var vi på väg ner genom Tyskland, vårt första stopp var rastplatsen och bensinmacken Stilhorn söder om Hamburg för att tanka, detta var ett populärt ställe för lastbilschaufförer.
Här nedan står jag framför Flyttbussen på Parkeringen vid Stilhorn i Hamburg.
KG, tog fotot vid Stilhorn i Hamburg. 1971.
Nu var tankarna fulla med diesel liksom våra magar dock inte med diesel utan med god mat så nu var vi mätta och belåtna.
"Varmt Varmt"
Det var väldigt varmt ute och motorn satt ju delvis i hytten som en stor klump mellan oss och det varmt som fan i hytten och ingen AC som vid den här tiden var en obekant lyx. Nåja, vi körde ner fönsterrutorna i botten och en handduk runt nacken så man inte fick (nacka vred) ont i nackmusklerna, ett stadigt grabbatag i den elfenbensvita backelitratten med en hand och den andra på den meterlånga växelspaken så gick färden vidare söderut.
Lägg märke till alla flaggorna som köptes på de olika
platserna som flyttbussen hade varit på. "Ja" vilka tider det var då ingen
stress som idag.
Nu hade vi passerat Innsbruck och var på väg ner mot tullen i Italien ingen AC här inte. en handduk runt nacken fick duga.
Jag blev informerad om att tullen i Italien gick att muta, inte så ovanligt på den tiden. Alla gick att muta på 70-80 talet, det var mer "regel än undantag" till och med i Sverige och Tyskland där vi trodde att allt gick rätt till väga.
Till vänster på bilden nedan står flyttbussen och jag på väg
in till tullen i Vipiteno.
Italienska tullen.
Jo här kom vi från det frigjorda Sverige med sex och P tidningar som något normalt. Men inte här i Italien. Här var det hårdvaluta! Här var det bilder på påven som gällde.
Jag hade fått tips om att ta med några P tidningar av de som visste hur det gick till här nere för att underlätta "administrationen" vid tullen. Den första frågan jag fick av tulltjänstemannen var om det fanns p tidningar! Jodå. Det hade vi och mannen fick några av mig och försvann in i byggnaden och jag efter och frågade om papperen jag behövde för vidare färd till slut destinationen som var tullen i La Spezia. No Problemas! två dunkande med stämpeln på TIR caneret och saken var klar, luckan drogs ner med en duns! och jag och KG körde vidare.
Jag minns KG,s ord "Fan vad det gick fort" jag kunde bara skratta och hålla med. Jag hade blivit informerad att det kan ta väldigt lång tid vid tullen i Italien men några "snuskiga" tidningar öppnades vägen för oss snabbt.
Vi
fick åka den gamla vägen ner mot Italien. Brennerpasset var inte helt utbyggt, utan
en serpentinväg var enda möjligheten och det tog tid men på den tiden räknades
inte tiden bara jobbet blev utfört och detta var Jönköpings Stadsbud proffs på.
Någonstans på väg ner i Italien. Lägg märke till (bondsolbrännan) på vänster arm, den kallades så.
Brenner passet
"Varmt" "Varmt" På parkeringen! Sista betalstationen.
Nu var jag och KG framme i La Spezia där kundens släkting väntade. Han fick sköta införtullningen. Han visste ju hur det gick till här. Jag och KG höll oss i bakgrunden och väntade.
Jo efter en halvtimme kom han ut och allt var klart. Hur kunde det vara möjligt utan mutor? Nåja detta var inte våra problem bra att det gick fort!
Restaurang besök.
Jag i randig tröja på väg ut ur restaurangen, samt italienaren.
Efter att förtullningen var klar bjöd kunden på en facionabel restaurang, 1971 var vi inte vana vid denna lyx här var det förrätt med spagetti och riven ost och sedan en god stek (Entrecote) sedan en ostbricka och efterrätt med frukt, Persikor och Vindruvor.
"Vad Fan är detta sa KG till mig"." Tar det aldrig slut".
Nästa dag
kom släkt och vänner och hjälpte till med att bära möbler. båda flyttningarna var
nämligen till samma ställe.
Det var ju så att man inte bara hade med flyttlasset vi hade också med andra grejor till andra familjer som hade beställt saker från Sverige. Nåja! nu var vi i Italien och allt var enklare här.
Några D-mark (tysk valuta) till tullen och allt var klart. Allt kom till de som behövde detta utan en massa krångel.
Vi hade med
en ny rostfri diskbänk från Sverige till familjen på fotot. Hur vi transporterade
den i den bilen? Jodå vi lade en flytt filt på taket och sedan diskbänken ovanpå
sedan vevade vi ner fönstren och han som skulle ha diskbänken höll fast vänster
sidan med sin hand, och jag höger sidan. KG satt i baksätet och stärkte sig fram
till växelspaken för att växla. Det kallas för! Time Work.
Hon
var så stolt över sin tvättmaskin från Sverige. Så KG tog kort på familjen när
vi hade levererat den.
Jag Dieter till vänster.
Nu var vi lediga över helgen och tog en härlig paus på stranden vid Medelhavet. Jag till vänster och han som tog emot flyttningen i Sarzana till höger.
Under samma solparaply. Jag till vänster.
KG och jag på en utkiksplats ovan för La Spezia 1971. Med Medelhavet i bakgrunden.
En svalkande melon satt bra i värmen. till vänster Kurt Göran Johansson och jag Dieter Dunedal i mitten och italienaren.
Här står vi vid basaren på stranden. För att kolla in om det fans några suvenirer att köpa. Jag till höger.
Vilka
tider det var tänka sig att man som chaufför kunde unna sig detta? Ett dopp i medelhavet. Jag och K.G. 1971
Jag på väg ut i Medelhavet för en simtur.
Italienarna
var ju väldigt gästvänliga så vi behövde inte ligga i den varma flyttbussen, utan
inkvarterades hos Italienska släktingar med svala rum där det var skönt att
sova. Vi blev behandlade som "kungar" frukost, middag och grillning på kvällen.
Det enda vi inte hängde med i var att dricka så mycket rödvin som de gjorde, vi
försökte nog så gott det gick men priset fick vi betala dagen efter med ont i (håret)
huvudet.
Vi behövde
inte lasta något på hemvägen. Utan det blev en behaglig resa hem. Med många fina
minnen som vi tog med oss och när jag träffade KG ute på stan kom denna resa
alltid på tal. "Vad roligt vi hade" Fast det är så länge sedan!