När Limousin Service Kom till Skövde 1987
Efter att ha drivit företaget Skövde Stadsbud i 10 år var det dags att sälja. Jag hade inte lagt ut företaget till försäljning, men min samarbetspartner (Sveriges största flyttfirma) Kungsholms express i Stockholm och VD Göran Bosmyr var intresserad. Skövde Stadsbud gick väldigt bra ekonomisk. Den 29 September 1987 var saken klar! Skövde Stadsbud gick upp i Kungsholms Express med kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, och Skövde.
VD för Kungsholms Express Göran Bosmyr till vänster och jag Dieter Dunedal till höger
Kungsholms
Express behövde ett större lager i Skövde
än det jag hade på Falkvägen. Jag
fick förfrågan om jag ville bygga ett. Jag accepterade och skaffade en tomt på
Fjärrvärmevägen 2 vid väg 26 mot Mariestad. Lagret blev 60 meter långt 19 meter brett och 7,5 meter högt invändigt.
Nu satt jag här och drev Kungsholms Express med arbetsområdet. Skaraborg, Närke,
Dalsland, och Värmland som affärsområde. Jag anställde en sekreterare som jag
lärde upp vad anbelangar flyttverksamheten och med att räkna på anbud och
magasinering-kostnader.
Efter en tid blev det lite tråkigt att sitta på kontor, och jag började fundera
på vad jag skulle lägga händerna på här näst.
Terminalen på Fjärrvärmevägen Skövde.
Jag har väl alltid varit lite rastlös och tycker om utmaningar. En kväll när jag och min fru satt och tittade på TV visades det Dallas med JR (Larry Hagman) och Sue Ellen (Linda Gray) Falcon Crest och Dynastin. En populär serie på 1980 talet. Där åkte limousiner kors och tvärs i tv-rutan. Då kom jag på vad jag kunde göra här näst, Limousin Service! Samtidigt som jag kunde skötte Kungsholms Express. Jag hade räknat ut att jag behövde ett tillstånd för personbefordran (som taxi hade monopol på). Det första jag gjorde var att gå med i Centerpartiet (förklaring kommer senare). Sagt och gjort! Jag kollade marknaden i USA och förstod att de flesta bilarna fanns i spelstäderna Las Vegas, Reno och Atlantic city. Jag bestämde mig för att söka en bil i östra USA. Och området kring Atlantic city söder om New York. Vilket var närmast för mig. Det skulle vara en förlängd Cadillac.
I New York.
Nu hade jag kommit till New York. Här kollade jag annonser i tidningar för begagnade bilar. Efter att ha kört omkring i området fick jag en del tips av bilhandlare om att åka mot spelstaden Atlantic City. Sagt och gjort! Jag tog väg nr 1 från New York och åkte söder ut mot Philadelphia. (Väg nr 1 går ända ner till Florida och Key West). I Trenton som är residensstad i New Jersey, efter ungefär en timmes bilfärd, stannade jag på ett hotell för att övernatten. Där pratade jag med några anställda i receptionen, och fick även tips var det fanns bilförsäljning av begagnade limousiner. Jodå, det fanns några i stans utkanter på väg mot Atlantic City. Nästa dag med stadskartan i ena handen och den andra handen på ratten bar det iväg. Det tog inte lång tid förrän jag hittade en som bara hade silverfärgade Cadillac.
Här står Cadillackarna på rad.
Här var det bara att välja. Alla var exakt lika. Det fick bli utslagnings-metoden, (olle dole doff kinkelane koff) den tar jag! Det blev en Cadillac Sedan de Ville 4,1 V8 automat 127 hk 1982 modell. Färg silver med gråt vinyl-tak, Precis vad jag sökte! Nu var det bara att kolla upp vad det kommer att kosta. Bilens pris plus frakten och försäkring i container från Baltimore till Göteborg. Efter några dagar i New York flög jag hem igen.
Framme i Göteborg.
Efter 1,5 månad var pärlan i Göteborg. Jag lånade en grön skylt (provkörnings-skylt som bilhandlarna har). Efter att ha betalat tull och hamnavgifter för bilen bar det i väg hemåt. Nu fanns det en hel del att göra. En tv med video köptes, kylskåpet kollades, kristall-glas köptes till drinkarna. Den lackerades om i samma färg av Lindens Lackering i Tidaholm. Även vinyltaket renoverades. En ny kompressor till AC air-kondition och en list på sidan monterades. En stor service gjordes på motorn. 2 nya batterier monterades. Ja det var en hel del arbete innan besiktningen på bilprovningen blev klar. Om jag själv får säga det! "Det blev dj..ligt bra". Nu var det bara tillstånd för personbefordran som fattades. Vilket var det svåraste!
Utanför kasinot showboat i Atlantic city. New Jersey.
Ansökan om tillstånd för personbefordran.
Nu tog jag kontakt med länsstyrelsen i Mariestad. Jag fick svaret att det var en knivig fråga, som skulle diskuteras i ett sammanträde. Jag ringde några veckor senare, och det blev så att vi skulle träffas på länsstyrelsen i Mariestad. De undrade hur jag skulle använda bilen. De ville också att jag tog med limousinen. (De var väl lite nyfikna och ville väl se den som alla andra) Jag köpte med mig en tårta och åkte till länsstyrelsen i Mariestad och träffade 3 personer (tillståndsgivande). Efter en kopp kaffe och en bit tårta och litet diskussioner kom svaret. Det får kommunen i Skövde avgöra ( på lokal nivå). Precis vad jag misstänkte. Skövde Taxi var ju emot detta efter som de inte ville ha konkurrens. De hade ju monopol på persontransporter. Men jag hade inte tänkt att åka och ragga kunder på stan eller utan för restauranger på kvällarna. Min tanke är att det skall vara en beställnings-trafik. Att man ringer någon dag innan körningen.
Här ser man teven och baren.
Det fanns även en tonad ruta, som man kunde
köra upp elektriskt mellan
chauffören och passagerarna. Samt separata air-kondition fram och bak, egen
mobiltelefon och kylskåp.
Kommunfullmäktige ger tillstånd.
Nu gick jag upp till
ordföranden i kommunfullmäktige, som även var ordförande i Centerpartiet (där
jag tidigare blev medlem).Jag sa "hej partikollega" och därmed var saken klar!
Nu var det bara att tuta och köra. Nu var det marknadsföringen kvar, en
fotograf tog fotot
på mig och limousinen vid Svansjön i Skultorp. Dessa skickades ut till företagen
m.m.
Varsågod och stig in.
Efter som detta var den enda limousinen i Västra Götaland, blev det en väldans efterfrågan. Det fanns hur mycket körningar som helst. Alla ville ju uppleva hur det var att åka limousine och ta sig en drink och titta på TV. De enda som var emot var Skövde Taxi, "det går aldrig ihop. "Nåja vi får väl se". Jag började ta upp beställningar och det rullade på väldigt bra. Efter en tid fick jag anställa en chaufför medan jag skötte kontoret på Kungsholms express i Skövde.
Landshövding och Finansministern.
Jag körde för bankerna, som hade hur mycket pengar som helst , bl.a. till Sandgrund i Karlstad för att dansa och till olika styrelsemöten. "Ja den ena banken ville överträffa den andra". Det var bara att fakturera (inga problem). Många var transporterna från flyget (Landvetter, och Arlanda) till företagen i Skaraborg. Många killar ville bli hämtade på krogen, för att imponera på tjejen. Eller bröllop, födelsedagar, avtackningar från arbetsplatser, ja listan kan göras lång mycket lång, Några jag minns var när vice landshövdingen och hans fru ville åka från Mariestad till Stockholm emellanåt. Han ville väl åka ståndsmässigt. I Stockholm fick jag stanna i 3-4 dagar och åka omkring med hans fru för att shoppa på bl.a. NK. När jag parkerade utan för NK kom det folk fram och frågade vilken kändis det var jag körde? Vid ett tillfälle var han på ett styrelse-möte för Sparbanken i Stockholm. När det var klart åkte vi till ett annat hotell, Royalty Viking (Redisson Blu) nära Centralstationen, för ett nytt styrelsemöte.
Där stod det två polisbilar och en bil från Säpo, jag parkerade bredvid dessa och släppte av landshövdingen. Nu blev poliserna nyfikna på mig och limousinen, vad jag gjorde där och vad jag hette. Jag hade ingen aning om varför men det fick jag snart veta! Efter några timmar kom gubbarna ut med sina portföljer. Jag visste sedan tidigare att färden skulle gå till Saltsjöbadens Hotell för lunch. Nu hände något ovanligt. Landshövdingen hade sällskap med finansminister Kjell-Olof Feldt. När de kom fram till mig där jag stod och hade öppnat dörren på limousinen sa Kjell-Olof Feldt till landshövdingen:." Du har ju större bil än vad jag har" När han tittade in i limousinen sa han " Och bar har du också" "Jag åker med dig istället".
Nu blev det fart på poliserna och Säpo. De kom fram till mig och pekade med hela handen och sa . "Du följer den polisbilen och inga avvikelser". "Har du förstått!" "Ja, Ja sa jag." Nu åkte en polisbil först, sedan jag och en säpo-bil och sedan en polisbil sist. Alla med blå-ljus och den första med sirenerna på i-bland där det var mycket trafik. Ute vid Saltsjöbadens hotell väntade fruarna för att äta lunch. För min del fick jag gå in köksvägen och få mig lite mat. "Jag hade nog behövt duscha också efter den färden." På kvällen körde jag landshövdinge-paret tillbaka till hotellet, och jag åkte ut till Lilla Essingen där Kungsholms Express har kontor och lager. Där fans ett övernattnings rum som jag kunde övernatta i. Jag kunde även tvätta och dammsuga limousinen i deras anläggning. Nästa morgon bar det iväg från Stockholm till Mariestad. Jag kontaktade även företaget Furhoffs rostfria som tillverkade två st flaggstänger som jag kunde använda vid högtidliga tillfällen.
Så avtackar man en biskop.
Naturligtvis med limousin. Jag fick i uppdrag att hämta biskop Karl-Gunnar Grape vid
domkyrkan i Skara. Jag blev informerad om att biskopen tyckte om
lakrits-konfekt. Jag sökte även efter
grape tonic. Som jag fann på Coop i Skövde. Nu var allt på plats.
Kolla in vilken proffsig stil chauffören har. "kunde nog bli en bra servitör"?
När biskopen kom ut ur domkyrkan frågade han: "Ska jag åka i den här? Det är ingen Volvo eller." Nej sa jag det är en Cadillac. " Nu stod den blivande biskopen Lars-Göran Lönnermark och en stor samling folk som varit i Skara domkyrkan för att vinka av oss när vi åkte. Karl-Gunnar Grape visste inte vart vi skulle åka, för det var ju hemligt hela tiden. Nu hade han och hans fru Gunvor tagit plats i bilen, och fått ett glas grape tonic med tilltugg. Karl-Gunnar frågade även att "fins det en dricka som heter Grape" Jag svarade "att det finns det"
Nu var jag
tvungen att åka en sväng så att alla övriga gäster skulle hinna dit vi skulle.
Även Grape undrade. Nu berättade jag att vi skulle till Bert Karlssons
Sommarland och nattklubben Malibu. Där väntade 230 gäster som skulle vara med
på festen. Vid 23,15 hämtade jag Gunvor och Karl-Gunnar för att åka hem till
Lidköping där de hade sin nya bostad.
Jag Dieter Dunedal och Gunvor Grape med Karl-Gunnar Grape.
Limousinen till salu.
Nu var det 1989 och jag hade haft limousin-service i 2 år och förstod att detta var lite som "nyhetens behag"! Alla var ju nyfikna på hur det var att åka limousin. Min uppfattning var även att en lågkonjunktur var i antågande så därför bestämde jag mig för att sälja. Jag hade 3 intresserade bl.a. en från Skövde taxi, som gick vinnande ur striden (högsta budet.) Efter att vi träffats över en god lunch på Billinge hotell skrev vi på köpeavtalet och saken var klar Jag fick tillbaka min investering med råge, och lämnade lunchen med ett leende på läpparna. Jobbet som platschef på Kungsholms Express hade jag kvar, så det gick ju ingen nöd på mig. Mycket riktigt kom lågkonjunkturen med dunder och brak 1990. Bankerna fick stöd av staten. Företag gick i konkurs. Det var tufft för många! "jag hade gjort rätt som tur var." Tyvärr gick det inte så bra för limousinen. Körningarna uteblev och den såldes till en privatperson, som använde den som privat-bil (hobby).
Invigningen av Saga biografen i Skövde.
Jag fick äran att köra den en gång till 14 år senare 2004 när Saga-biografen skulle invigas. Då ringde Christer Rapp som ägde fastigheten och undrade om jag kunde skaffa en limousin? Jag kollade i bil-registret var min gamla bil var, och mycket riktigt fans den utanför Tidaholm. Jag ringde och frågade ifall jag fick lånade bilen." Jodå det gick för sig". Min uppgift var att med limousinen hämnat filmregissören Colin Nutley och Helena Bergström vid järnvägsstationen i Skövde, och köra dem till Saga-biografen för invigning. När tåget kom var inte Helena Bergström med . Colin Nutley sa att hon inte hann med detta. Nåväl en filmregissör i jeans-jacka och jeans byxor, var väl inte vad jag hade räknat med. men detta var ju hans stil. Efter att han klivit in i limousinen ville han veta lite om Skövde och hur programmet för kvällen var upplagt. Efter en tur genom Skövde kom vi så fram till den röda mattan som var utrullad på Kyrkogatan. Jag öppnade dörren och Colin Nutley tackade för skjutsen. Där fanns en orkester som spelade vid mottagandet. Nu var mitt åtagande slut, Dagen efter körde jag tillbaka limousinen.
Fotot tagit 2009 av mig, Dieter Dunedal, vid student-avslutningen i Skövde. Körningen gjordes av den sista ägaren, en privat person från Tidaholms (som jag lånade bilen av).
Körningarna upphörde inte.
Körningarna tog inte slut för att jag sålde limousinen, jag hade ju kvar mina Mercedes Cabrioleter. Det hade ju spridit sig att Dieter Dunedal hade finna bilar och han kör bröllop även studenten och vid högtidliga tillfällen.
Bröllop i Karlsborgs fästnings
kyrka
Studenten
Bröllop i Eggby Kyrka
Jag mins särskilt några händelser.
Vi åkte från Leksbergs kyrka (Mariestad) till Torsö för bröllopsfesten. I regel visste inte brudparet om att bilen stod utanför kyrkan. Det var brudens far som beställde bilen, Brudens önskan var att få åka cabriolet. Som vanligt hade jag backat in till ingången till kyrkan och tagit fram en flaska champagne och 2 glas. Och när dörrarna öppnades, kom brudparet ut och bruden ropade." Ska vi åka i den." Hon gick fram till bilen och beundrade den. Efter en stund kunde jag servera champagnen. Nu bar det iväg mot Torsö! På vägen dit började det att duggregna lite. Så jag föreslog att fälla upp cabrioleten, so att inte frisyren skulle ta skada. Då höjer bruden armarna mot skyn och säger" Skal jag åka cabb då ska jag f.n. i mig också göra det" En annan händelse var från Eggby kyrka när bruden blev röksugen. Det var svårt att stanna efter som det regnade, jag fann lösningen! Jag stannade vid en busskur i Varnhem. När vi stod där fick jag se bussen komma och flyttade bilen. Bussen stannade och frågade om brudparet ville åka med! "Inte bara kyrkor" även bröllopspar som gifte sig borgerligt dessa fick jag hämta vid Skövde Stadshus.
Ja
många tackkort blev det..