Resan till Danmark

Transport av blommor från Danmark. Under Åren 1972-1975

Efter att jag arbetat några år med flyttningar för Transporttjänst i Skövde och även för Jontes Express i Skövde, Fick jag på hösten 1972 erbjudandet att transportera blommor för Gustafssons blomsterodling i Skultorp. Detta var något nytt för mig, men efter som jag gillar utmaningar tog jag jobbet. Arbetet bestod i att varje vecka hämta blommor i Danmark. Och att flera gånger om året hämta gröna växter i Belgien eller Nederländerna. Ljung hämtades i Östtyskland.

Transporterna från Danmark började varje söndag eftermiddag från Skultorp. Vägvalet berodde på vilken färja som passade bäst. Färjorna gick i regel 19,00 på kvällen. Jag hade att välja på Europafärjan från Varberg till Grenå, Stena linjen eller Sessan linjen från Göteborg till Fredrikshamn. Jag körde mestadels från Skultorp via Falköping och Borås till Varberg. Detta var lite beroende på väderleksförhållanden. På vintern när vädret inte var det bästa körde jag via Göteborg Det var inga tullhandlingar ut ur Sverige, då bilen alltid var tom. Endast en biljett vid färjeläget och man var på väg. Gustafsson hade ett stående konto på alla färjelinjer eftersom vi körde så ofta. Ibland 6 gånger i veckan ( återkommer till det senare).

Bilen en, Scania LB 85-Super 4X2 med 190 hk. tillverkades mellan 1969-1975

Fotot: Taget på Europafärjan som gick mellan Varberg och Grenå i DK

Det var två blomsterbilar med på färjan till Danmark: Gustafssons Skövde och Bringners Eksjö. (Den sistnämnde står bakom Gustafssons lastbil på fotot.)

Nu kör vi till Danmark.

Efter att jag kört ombord på färjan i Varberg och dragit handbromsen, var det bara att knalla upp för trapporna till restaurangen. Där fanns det reserverade bord för chaufförerna. Nu var det bara att välja det som stod på menyn i dag. En standard-måltid var i regel det Danska smörrebröd, vilket var ca 6 st snittar med olika pålägg. Detta var i regel en stående meny så sent på kvällen. Efter att ha pratat litet med de andra chaufförerna, gick man ner till sin lastbil och bäddade upp för natten. Man kunde även få en hytt för överfarten. Då blev man väckt en halv-timme innan ankomst i Grenå. I Lastbilen fick man sova en halv-timma längre. Lastbilen var inte utrustad med säng, utan passagerare-stolen var ombyggd så att ryggstödet gick att ta bort, och där hade jag en dyna att lägga över. På så vis blev det någorlunda plant. En sovsäck fick hålla värmen på överfarten till Grenå, som tog ca 4,5 tim. Före ankomsten till Grenå gick färjepersonalen runt och knackade på lastbilarnas dörrar, så att vi var vakna när färjan lade till vid kajen. Efter att ha gnidit John Blund ur ögonen, var jag redo att starta färden mot Odense, som ligger på ön Fyn. Dit hade jag 23 mil. Där var första lastningen vid företaget Exposa.

På väg till Odense.

Nu hade jag ca 6 mil på vanlig väg till Århus. Det var första staden att passera. Här i Århus var det lätt att köra förbi efter-som det var en bit motorväg och en tunnel under Århusviken. Strax efter Århus slutade motorvägen och det blev vanlig väg igen. Det gjorde ju inte så mycket, efter som det var mitt i natten och väldigt lite trafik. Det var en fördel att köra nu på natten efter-som man skulle genom städerna Skandeborg, Horsens, Veijle och Fredericia med mycket trafikljus. Strax efter staden Fredericia började motorvägen, och den nya Lillebeltsbron som förbinder Jylland med ön Fyn.

Den nya Lillebeltsbron mellan Jylland och Fyn.

Nu var det motorväg ända fram till Odense, och mitt första stopp. Exposa blomstergrossist. Här backade jag in lastbilen i hallen där det var varmt. Samtidigt öppnade jag sidodörren och bakdörrarna. Detta var viktigt på vintern för att last utrymmet skulle bli varmt. Nu var klockan ca 02.30. Här på Exposa fanns ett övernattningsrum, där man kunde lägga sig och sova. På morgonen vaknade man av att personalen började komma till sina kontor. Vid nio-tiden gick man upp och blev bjuden på frukost. Nu kom alla leverantörer från olika blomster-odlingar för att lämna sina blommor till Exposa. Man sorterade upp blommorna till de olika uppköparna. Jag var den enda svenska chauffören här. De andra var danska chaufförer. Exposa hade egna lastbilar med släp. Deras transporter gick till Tyskland, Sverige, Norge, m.m. Gustafssons blomsterodling ville ha sin egen bil för att veta att blommorna alltid kom fram på en bestämd tid till Skövde (tisdag natt ca 02.00).Och för att kunna använda lastbilen till andra transporter.

Lastning av blommor i Odense.

Lastningen sköttes av lagerarbetare på terminalen så detta behövde jag inte bry mig om. Jag och några danska chaufförer kunde gå och sätta oss i matsalen och diskutera vad den ena eller andra skulle köra i dag, och vad vi hade upplevt veckan innan. Vi tog även upp världsliga problem, men mest snackade vi lastbilar, vägar, och lossningsplatser. Vid lunch började man skruva på sig och titta på klockan Jag hade ju en lastning kvar i Århus. Dit var det 16 mil att köra. Mitt på dagen med mer trafik tog resan ca 3 tim. Avfärden från Expos berodde på när sista leveransen kom in från blomster- odlarna. I regel bar det iväg mellan kl 12.00 och 13.00.

Lillebeltsbron mellan Jylland och ön Fyn.

På väg till Gasa Århus.

Ja företaget hette "Gasa." Nu bar det iväg ut på motorvägen. Det var 6 mil fin väg, och man kunde gasa på rätt så bra om man var i tidsnöd. Efter Fredericia var det vanlig väg med mötande trafik. All trafik gick genom städerna Vejle Horsens Skandeborg och Århus, vilket kunde ta längre tid än beräknat. Att köra in tid på motorvägen kunde straffa sig rejält med dryga böter. Den danska polisen var inte mutbar! Alla böter skickades till hemadressen i Sverige. Man fick uppge inkomst och hur stor familj man hade (barn). I regel hade man låg inkomst och många barn och en fru att försörja. Böterna räknades ut av dessa uppgifter. Ibland sa polisen: "hur har du hunnit med att skaffa så många barn, och har så låg inkomst." Detta kollades aldrig upp mellan länderna 1972, men samtidigt förstod ju polisen att man SALTADE på rätt bra, för att få ner bötesbeloppet.

Fortkörning.

Jag minns en episod när en kompis var med, som aldrig varit i Danmark och ville följa med på en tur. Det var ofta någon som ville följa med för att handla öl och sprit efter-som det var billigare på färjan. Samtidigt hade man ju sällskap, och någon att prata med. Nå-väl denna turen hade jag med Dan. Han körde lastbilen från Odense på motorvägen mot Frederic, när vi blev stannade av en polisbil, varvid följande dialog utspelade sig. Polisen kom fram till förardörren och sa till Dan, "Du körer start"! "Dan sa, "nej jag har inte tagit något starkt!" Polisen sa: "Du kör för hurtigt!" Dan sa: "Nej jag kör för Gustafssons Blommor!" Nu fick jag gripa in. Dan hade svårt för det danska språket. Han menar att du kör för fort! sa jag, "Det hade du kunnat sagt med en gång sa Dan till polisen". Polisen frågar mig vad han sa. Vi fick stänga av motorn och gå ut och fortsätta diskussionen.

Det blev rapportering och böter. Sedan kunde vi fortsätta färden till Århus. Dan ville bara prova hur det var att köra lastbil. Det var ju lämpligt på motorvägen! ( Den provturen blev dyr.) Även jag har lagt många kronor i fortkörningsböter i Danmark. Nu tog jag över ratten, och färden gick vidare till Gasa i Århus. Här backade jag in bilen som hade halv last.

Kartongen på golvet innehöll en blomma av varje sort från lasten till "plantedoktorn".(Han kallades så i Danmark),Detta ifall det blev en kontroll för att se så det inte fanns ohyra på blommorna.

Specialutrustat skåp till lastbilen.

Scania-lastbilen var särskilt byggd för att köra blommor eftersom den hade dubbla golv först ett golv med isolering och sedan ett tomt mellanrum för att sprida värme. Väggarna var också dubbla där värmen från golvet kom upp till innerväggen. Den var av aluminium med fullt av små hål i för att sprida värmen ut på sidorna. Framstammen (väggen fram) var även dubbel, fast detta inte alltid räckte till på vintern när det var kallt. När temperaturen sjönk till minus15-25 grader fick man ställa en tom kartong längst fram som en extra luft-spalt, eftersom fartvinden mot framstammen gjorde det ännu kallare. Den första raden kunde frysa och förstörd, Vid sidan av bilen, i en förvaringslåda, satt en stor Ebersprächer (värmare) som gick på diesel. Den blåste varmluft upp i golvet och vidare in i väggarna. Det fanns flyttbara vinkeljärn av aluminium på väggarna, som kunde flyttas upp och ner beroende på höjd av kartongerna. Hyllorna var av trä. Det fans plats för fem lager i lastutrymmet.

Olika sorters blommor.

Varför inte lasta allt på ett ställe? Därför att några odlare hade specialiserat sig på särskilda sorters växter! Det var mestadels lastning i Odense och Århus, men det kunde även vara ute hos blomster odlarna i växthusen. Då kunde det ibland bli ont om tid till färjan i Grenå. Alternativet blev färjan Fredrikshamn-Göteborg. Man måste komma i-väg från Århus, senast kl 17,00 för att hinna med färjan i Grenå kl 19,00. Det var 6,5 mil på landsväg med smal väg. Hamnade man bakom en traktor eller annat långsamgående fordon "tog det tid." Gustafssons var ju storkund och ibland kunde till och med färjan vänta 5-10 minuter "max" på blomster-bilarna.

Försäljaren Sörensen med en blomma som heter prickblad (diffenbachia seguine). Lägg märke till alla vinkeljärn på väggarna och hyllorna av trä. Även de små hålen i bakkanten där varmluften kom ut. De danska lastbilarna lastade med vagnar, som gick mycket fortare.

Sörensen med en kollega i Århus.

Lasta färdigt på Gasa i Århus.

Vid företaget Gasa i Århus träffade jag åter Bringners chaufför från Eksjö. Han hämtade inte blommor i Odense utan bara i Århus. Vi var inte de enda att köra blommor till Sverige. Gasa hade ca 8 egna bilar. En del med släp, som var med på färjan till Varberg. Gasa chaufförerna körde till diverse blomsterhandlare i Sverige. Jag och chauffören från Bringners blommor i Eksjö tog färjan från Grenå.

Stulen lastbil.

Vid ett tillfälle, när jag inte hann med färjan från Grenå, fick jag åka till Fredrikshamn. Jag hade med en kompis på denna tur. En granne till mig, Sture Lindholm. När vi kom till färjeläget i Fredrikshamn, parkerade jag lastbilen i området för Stena Line. Jag tog med mig mina fraktpapper och gick till speditören och tullen, sedan vidare för att hämta biljetten för båtresan. (Sture var med hela tiden.) Då ropade Sture: "Någon har tagit din lastbil." Jag vänder mig om, och ser att den kör i väg ut ur området. Jag tog aldrig ur nyckeln eftersom den stod på inhägnat område som var säkert? Trodde jag! Jag ropade till personen som satt bakom disken: "Ring Polisen. "Samtidigt körde lastbilen ut ur området och i riktning mot Ålborg. Efter en stund kom en polisbil och hämtade oss. Han sa: "Vi har parkerat en lastbil på tvären över vägen och har stoppat din bil." Som tur var blev det bara en backspegel och en repa på höger dörr som var skadade "Tack och lov för detta"! Detta blev en läxa för mig. Sedan dess tar jag alltid ur nyckeln "var eller när som helst"! Killen som tog bilen var visst drogpåverkad. Detta var första gången jag hörde det ordet! Drogpåverkad ? 1973!

Vid färjan i Grenå.

Färjeläget i Grenå. Europafärjan II ligger inne för lastning.

Vid färjan i Grenå gjorde jag klart alla papper i tullen. De skulle stämplas för utförsel till Sverige. De lastbilar som hade släp fick köra om-bord först. Detta på grund av att det blev enklare att köra av färjan eftersom färjan smalnade av både i fören och i aktern. Singelbilarna fick stå vid sidan. Det var lättare för oss att manövrera där det var trångt i och med att vi inte hade släp.

Ombord på färjan.

Efter att ha kört ombord, tog jag alltid med några blommor ur lådan som den danske "plantedoktorn" skulle kontrollera. Då han sällan gjorde det, blev dessa blommor i stället alltid över, men de kom nu till användning. Det fanns en tull-lag som sa, att man inte fick köpa alkohol på färjan, om man inte varit borta 24 timmar utanför Sverige. Detta uppfyllde inte jag enligt biljetten. Denna var tvungen att visas upp för att få handla sprit i kiosken. Nu kom blommorna lägligt! Tjejen som var i kiosken kunde inte motstå dessa vackra blommor, så nu var det fritt fram att köpa det man ville ha. Några blommor till tjejerna i restaurangen, som man också ville hålla sig väl med! Även tullen gick att muta med blommor (de blundade för att man hade handlat för mycket sprit). Alla blomster chaufförer svenska som danska satt vid samma bord och åt och pratade om olika saker, vart de skulle, vad som hade hänt, ja allt möjligt.

Efter att ha handlat det man behövde och ätit det danska smörrebröd ( som bestod av olika snittar med pålägg) gick man i regel ner till lastbilen, där man kröp ner i sovsäcken för att slumra till lite. Det tog ju 4,5 timme till Varberg, vid bra väderlek! Vilket det inte alltid var, utan det kunde storma rätt rejält ibland. Vid dålig väderlek fick personalen binda fast lastbilarna med kätting, så att dessa stod stilla på sin plats, och inte gled emot varandra. Här minns jag en episod på väg från Grenå till Varberg. På kvällen när jag hade somnat i lastbilen nere på färjans däck, var det en chaufför som drog i sitt starkhorn. (Det sitter på taket och man drar i ett snöre i hyttens tak). Jag undrade: "varför "väcka alla när vi hade somnat? Signalen slutade efter cirka 1 minut. När vi kom fram till Varberg fick de första lastbilarna, som stod längst fram, köra av, och plötsligt blev det stopp! Vad hade hänt? Däck-personalen kom fram och informerade om att vi inte fick köra av färjan. Vi fick invänta polisen och läkare. Efter 1 timme fick jag reda på varför. Han som tutade var avliden. Chauffören hade fått en hjärtattack. Han försökte göra oss uppmärksamma på att han behövde hjälp med sitt tutande, och att allt inte stod rätt till. TRAGISKT. I efterhand fick jag reda på att han var en dansk chaufför i 65 års åldern. Det fanns inte mycket vi hade kunnat göra, där nere på det trånga lastbilsdäcket. Tyvärr!.

Tullen i Varberg.

Efter att ha kört av färjan i Varberg fick jag köra upp på en våg. Man vägde lastbilens totalvikt, tomvikten hade man sen förut. Tulltjänstemannen drog ut en remsa på vikten. Här gick det bra att muta tullen med en låda blommor som i sin tur drog av några hundra kilo på kvittot. Den tog jag med mig upp till speditören som ordnade papperen för tullen. Dessa papper lämnade jag till tullen, som räknade ut hur många kilo blommor jag hade lastat. För dessa kilon fick Gustafssons blommor betala tull. Även fiskarna i hamnen som kom hem med en bra fångst räkor eller havskräftor var intresserade att bytta med blommor. En kartong med havskräftor och 2 lådor blommor och saken var klar! Allra helst vid jul var detta populärt att tullen blundade när de fick jul blommor. På den tiden gick alla att muta.

När det var klart och nu bar det i väg mot Skövde.

Jag hade två vägar att välja på: E 6 via Göteborg och E 3 till Vara och 49 till Skövde, eller väg 41 via Borås sedan väg 40 mot Jönköping, och i Ulricehamn väg 46 till Skövde. Detta berodde på om jag var kaffe-sugen. Var jag det, då blev det kaffe Mona lisa i Frillesås på E6 an eller Motoristen söder om Vara Båda ställen hade nattöppet. Några blommor till personalen och de bjöd på kaffe med tilltugg. ( Eller vad sägs om gratis julbord) På den tiden fanns det många ställen som hade nattöppet. Allt ändrades 1973 när oljekrisen kom, och man införde bensin-ransonering i Sverige. Detta gjorde att många mackar stängde på nätterna, eller stängde helt och hållet. Jag hade fördelen att kunna köpa bensin i Danmark, som inte hade ransonering. 2 dunkar på 25 liter var och jag kunde tuta och köra som jag ville. Inte bara ransoneringen stängde mackarna. Det byggdes även vägar i ny sträckning utanför städerna och samhällena. Detta gjorde att mackarna stängde. Framme i Skövde (Skultorp) Vid ca 02,00 - 02,30 på tisdag morgon var jag vid Gustafssons blomsterodling i Skultorp. Här parkerade jag bilen i växt huset där det var varmt, och öppnade dörrarna så att luft kom in. Ebersprächer (värmaren till skåpet ) stängdes av, och jag åkte hem. Det var så uppgjort, att jag var ledig varje tisdag. På onsdag gick det sedan en tur till Mariestad, Gullspång, Karlstad, Arvika, Sunne, m.m. Torsdag var nästa tur till Skara, Vara, Lidköping, Grästorp, och Trollhättan. Detta var under en normal vecka med transporter. På fredagar var det i regel fordonsvård (tvätt och service).

Gustafssons Blomsterodling hade flera mindre bilar att köra ut blommor med.

När de stora helgerna inföll med bl.a. Jul, Påsk, och Pingst, och på våren med alla plantor, var det som mest att köra. På hösten hämtade jag ljung i DDR. (öst Tyskland). azaleor och gröna växter hämtade jag i Belgien. Den största säsongen var november och december med alla julstjärnor och hyacinter. Den perioden körde jag 5-6 turer i veckan till Danmark för att hämta ca 200 000 julstjärnor. Bara med den lastbilen jag körde! Det kom även flera lastbilar från Gasa och Exposa i veckan med julstjärnor. Min körning var bra på det viset att jag inte behövde lasta blommorna i Danmark och Belgien utan kunde vila en stund. Även på färjan fick jag sova några timmar. Detta var nödvändigt för det gick i princip dygnet runt veckorna före jul. I början av juni tog det slut på körningarna. Kunderna hade planterat sina blommor, och hade egna blommor i trädgårdarna. Juni Juli och Augusti var jag ledig. Då körde jag flyttningar för Jönköpings Stadsbud ut i Europa. På så vis hamnade jag sedan i flyttbranschen.

En fruktansvärd olycka.

I november månad en dimmig natt tog jag färjan från Fredrikshamn till Göteborg. Det var flera chaufförer med på färjan som körde blommor, och vi kände varandra väl. Vi pratade ju om våra familjer och barn, när de började skolan eller var sjuka "ja allt som kan hända i en familj". Jag minns en dansk kille som hade halkat med sina träskor, och brutit handleden. Han berättade att när han kom hem med gipsad handled, blev hans hund så glad att han hoppade upp mot honom. varvid hunden träffade handleden. Killen skulle mota bort hunden med sitt ben och foten. Då träffade han glasbordet med foten och bröt några tår. Nu hade han gips på både foten och handleden. Samme person omkom någon månad senare i en svår olycka.

Vi hade kört av färjan i Göteborg och dimman låg tät redan här. Även på vägen upp mot Vara var sikten dålig. När vi kom till macken Motoristen söder om Vara, tog vi en kopp kaffe och smörgås, som vi alltid blev bjudna på, för att vi lämnade av lite blommor till flickorna på macken. Efter att tackat för kaffet sa vi "hej då" till flickorna och jag sa till honom "vi syns i Århus på måndag". Han körde för Gasa Blommor i Århus. Vi satte oss i våra lastbilar och körde mot Skara. Klockan var ca 01,45 och dimman låg fortfarande tät över vägen. Han körde före mig och i Skara blinkade jag till honom med helljuset (hej då). Jag svängde av mot Skövde och han fortsatte mot Örebro. På tisdag morgon när jag låg och sov (tisdag var min lediga dag) ringer Bengt Gustafsson,min fru vid 7 tiden. Han säger: "Be Dieter åka till Skultorp och ta lastbilen och sedan åka till Scania i Lidköping. Det har hänt en olycka." Jag slängde på mig kläderna och hämtade lastbilen för att åka till Lidköping. Framme vid Scania såg jag Bengts blå Volvo stå utanför en port. Jag parkerade och gick in i verkstaden, där jag ser bakändan på en Gasa blomsterbil. Jag kände igen bilen. När jag närmade mig framändan ser jag det fruktansvärda som har hänt. Jag fick även en förklaring till olyckan av chauffören som kört bärgningsbilen. På natten hade en lastbil med en takstol i betong, som var ca 1,20 meter hög, ca 60 cm bred och 16 meter lång, tagit ut svängen för att komma in i Götene. Den danska chauffören kom med sin bil i den täta dimman och körde rakt in i takstolen. Han avled ögonblickligen. Han efterlämnade fru och två minderåriga barn.

Jag lägger med en bild på blommor som minne av en trevlig dansk kille.

Lastbilen var en Volvo F 86 som tillverkades mellan 1965-1977

Jag backade mot bilens bakända för att tömma bilen på blommorna. känslan var inte den bästa när jag lastade över. Det var ju inte mer än 8 Tim sedan vi hade tagit en fika till-samman. Det tog inte lång tid att flytta över blommorna, som var lastade på vagnar. Dessa rullade jag över på min lastbil, för att transportera dem till Gustafssons blomsterodling i Skultorp. Detta var berättelsen hur det var att köra blommor 1972 - till 1976. Från Danmark till Skövde 1976 började vi svenska chaufförer redan bli för dyra att köra till Danmark. Danskarna körde billigare. Det kom även nya och större bilar med släp, som kunde lasta mera. Det sam-lastades även till flera blomster-handlare. Transporterna för Gustafssons lades ner och jag slutade och började i flyttbranschen hos Jontes Express i Skövde, 1976.