Hjälpsändning till Polen Del 1

Till ett land i krigstillstånd Polen. Året är 1981 den 13 December när Wojciech Jaruzelski stängde Polens gränser. Detta avskräckte inte mig från att köra hjälpsändningar till bl.a. Swinoujscie. Stettin.och Poznań. I Polen. Med tidningen SLA.s hjälp.


Insamling av kläder och förnödenheter.

Jag fick en förfrågan från familjen Turowskis som bodde på Timmervägen i Skövde. De hade invandrat från Polen till Skövde. De bad mig köra en transport till en katolsk kyrka i Swinoujscie. Jag informerade mig om ifall det var möjligt efter-som landet var stängt för utlänningar. Efter att ha kontaktat den Polska ambassaden i Stockholm blev jag hänvisad till konsulatet i Malmö. Till General-Konsul Mieczyslav Hara Det tog ju sin tid att komma igenom byråkratin. I Stockholm "sa ett" och Malmö" ett annat". Nåväl, efter mycket om och men och många brev och telefon-kontakter kom så beslutet att Malmö skulle ta beslutet. Nu hade jag fått ett muntligt beslut att ett visum var klart om jag hämtade det personligen när jag skulle åka. Nåväl, jag började med insamlingen med SLA,s hjälp (Skaraborgs läns allehanda) De hjälpte mig med att få ut information till skaraborgarna. Detta var till stor hjälp för mig. Utan deras insats hade det aldrig fungerat att fylla flyttbussen på 60 m3(60 kubik). Tidningens(SLA) information startade några dagar innan. Jag skulle stå på Egnels väg ( i dag parkeringen vid radio Skaraborg) den 19-20 December 1981. 

Flyttbussen lastade 6,000kg och volymen var 60 m3. Den blev fullastad med kläder och förnödenheter


Den Första Hjälpsändningen till Polen, Skulle bli 12 st totalt

Nästa dag den 20/12-1981

Då åkte vi ut till Timmervägen och lastade det som familjen Turowskis hade samlat in. Jag hade även kontakt med Allan Norberg som hade Gullbergshallen (i dag ICA Kvantum). Han skickade med bl.a. blodapelsiner (återkommer till det senare)och kaffe som var hårdvaluta i Polen. Ja, givmildheten var stor. Ryds församling skänkte kläder. Mariestads missionsförsamling kom med en hel släpkärra med korv i burk. Bageriet Skotten i Tibro bakade 11,000 tekakor. ICA Lunden skänkte 800 flaskor hårschampo, 25 kg tvättmedel, 50 tuber tandkräm plus div. kläder. För att klara mina övriga flyttningar under tiden ställde Wenklo bil (Ford) upp med en lastbil. Sist men inte minst 450 liter diesel av Roger Larsson på ESSO i Hallenbergs- rondellen. Ja, plus alla gåvor från invånarna i Skövde. Tibro. Skara. Götene. m.fl.

Från. Vänster: Allan Norberg. Dieter Dunedal. Rickard Torowski senior och Rickard Torowski Junior, Rickard Junior åkte med mig till Polen. En fördel att någon kunde språket om det skulle krångla. 

Lastning på Timmervägen.

Nu var flyttbussen fullastad. Nu bar det iväg till Roger Larsson på ESSO- macken i Hallenbergsrondellen.

Lasthjälpen bestod av familjen Turowski. Även min dotter Cecilia hjälpte till, och jag, Dieter Dunedal, stuvade in grejorna så att allt kom med.


Roger Larsson. Tankar upp flyttbussen.

På väg till Malmö den 20/12-1981

Nu var vi på väg och all stress hade lagt sig till ro i min hjärna. Nu började jag att fundera över vad jag hade gett mig in på. Det var ju krigstillstånd i Polen. Det betyder att man inte har några som helst rättigheter att åberopa. Inga försäkringar gällde för mig eller Rickard. Inte heller för flyttbussen. Ja detta var en chansning. Jag tänker ofta på detta "hur vågade jag" . Så kunde hela min familjs och företagets existens gått åt skogen!

Nu fanns ingen återvändo.

Sent på kvällen var vi framme vid polska konsulatet i Malmö. Här bäddade vi upp sängarna i flyttbussen för att få lite sömn. För min del blev det inte mycket sömn. Jag låg och grubblade hur det skulle gå med allt. Tankarna snurrade i mitt huvud !Tänk om vi inte kommer in med lasten eller det händer en olycka med bilen eller vi blir fast i Polen?

Visum klart.

Konsulatet öppnade fram på förmiddagen och vi fick lämna ifrån oss våra pass. Efter några timmar kom en dam ut med dessa till flyttbussen där vi stod på gatan. Nu var vi ett steg närmare att komma in i Polen. Nu var vi på väg till Ystad och tullen vid färjeläget. Jag hade kört här många gånger tidigare så det var inget nytt för mig. Jag hade gjort en T1 och en innehållsförteckning (diverse förnödenheter) vilket tullen godtog!

M/S Jan Hewelius


Nu skulle jag lösa biljett. Där blev jag upplyst om att jag bara fick en enkel biljett till Polen. Det var inte säkert att färjan skulle gå tillbaka till Sverige och Ystad! Nåväl! Jag hade en reserv-plan. Om vi inte kunde ta färjan tillbaka till Ystad så var jag beredd att ta landvägen via DDR Östtyskland och sedan in i Väs-Tyskland och vidare till Danmark och Sverige. Under förutsättning att jag fick åka den vägen för den polska militären. Även ett visum in i Öst Tyskland behövdes i så fall.

 Den enda lastbilen på färjan! Inga personbilar heller. Detta berodde på att man inte hade lämnat ut fler visum.

Vi var framme i Swinoujscie på kvällen och Rickard blev upphämtad av släktingar. Jag fick vackert stå kvar i hamnen över natten. Det var ju förbjudet att köra efter mörkrets inbrott. Där stod jag nu och väntade på vad som skulle hända! Det gick ju ingen nöd på mig. Jag hade ju mat bestående av konserver i mitt förråd och i kylskåpet.

Hamnen i Swinoujscie. Detta fotot hade jag tagit på färjan på väg in i Swinoujscie hamn i smyg. Om den polska militären kommit på mig hade det klassats som spioneri och förmodligen blivit fängelse?


Här satt jag i hamnen och väntade på att det skulle bli morgon. Jag lyssnade på kassetter under sena kvällen, när en man på kryckor kom förbi flyttbussen. Jag klev ur flyttbussen och undrade vart han var på väg. Jo, han arbetade på färjeläget och var på väg hem. Han hade 3 kilometer till sin bostad. "Detta ryste i mig," arma människa behöva gå så långt på kryckor. "Han hade bara ett ben." Jag beslöt mig för att ge honom livsmedel att ta med hem "men hur." Han hade ju fullt upp med sina kryckor och matväskan han hade med sig. Jag gick in i hytten där jag hade snören som vi emballerade med vid flyttningar. Nu band jag fast 1 kilo kaffe och en påse tekakor och en jul-ost m.m. och hängde detta runt nacken på honom så att han fick med detta hem. Han blev väldigt tacksam för detta. Nu var det mitt i natten och jag hade väl slumrat till i hytten. När någon knackade på dörren flög jag upp och undrade vad det var! Döm om min förvåning när samma man stod utanför bilen och ville lämna en present till mig. Han hade gått 3 kilometer tillbaka till mig. Han hade en docka som jag skulle ta med mig hem. Även ett tack brev från hans son och fru. Detta inte utan att det berörde mig! Vad göra! Jo jag gjorde om proceduren med snöret och nu kunde han bära mera. Varför? Jo han hade inte sin matväska med sig, Jag tog även upp hundra kronor och gav honom. Det var ju inte utan stor risk att göra detta. Om någon hade sett det hade detta blivit stora problem. Västvaluta var ju förbjuden i Polen. 

Här ser man gåvorna vi fick med oss hem som tack för hjälpsändningen från Skövde. Två madonnabilder och en docka som jag fick på natten av den handikappade mannen.


Nu var det morgon den 22/12-1981

Efter en orolig natt med lite sömn gjorde jag frukost bestående av smörgås och en kopp nescafe, Där satt jag och undrade om jag skulle komma hem till jul. Nåväl! Vid 10 tiden kom Rickard med en höjdare. En katolsk präst med hela munderingen inklusive hatten. Detta gjorde att allt med tullen gick fortare (jag var ju i ett katolskt land) Nu bar det i väg till den katolska kyrkan i Swinoujscie. Där väntade ett helt gäng på att hjälpa till med lossningen. Allt bars in i kyrkan. Glädjen var stor över gåvorna från Skövde. Det tog inte lång tid innan flyttbussen var tom. Och nu välsignade prästen mig och Rickard med sin stav. Det må väl vara hänt om det hjälper mig att komma hem till jul? Jag försökte att skynda på proceduren för att komma med färjan hem "om den överhuvudtaget gick". Nu bar det iväg till hamnen dit vi hade ca 8 km. Jag satt på helspänn hela vägen dit "tänk om det inte går någon." När jag kom närmare såg jag en färja i hamnen. Rickard som kunde språket löste biljett och jag "höll tummarna" Med ett leende på läpparna och viftande med biljetten i handen, förstod jag att det var klart. Vi var hemma den 23/12 1981 och kunde fira jul med våra familjer.

Stor kontroll vid gränsen med en schäfer hund som även var i hytten och sniffade. De skyllde på knark! Min bedömning var människor smuggling.

Bekräftelse på att allt har kommit fram. Detta var min första Polen-resa "Det skulle bli fler" 12 st Totalt.

Bild och text av Dieter Dunedal