Flyttning Italien, Treviso (Venedig)
Jag fortsätter med minnen från mina många resor till Italien, den här resan går till Treviso strax norr om Venedig året är 1974. Reskamraten på den här resan var Kurt Åke Bogren som har varit med mig på många resor förut och han var en trevlig och initiativtagande reskamrat.
Resan den här gången var en flyttning åt en italienare som har fått hemlängtan. Jag hoppar över formaliteterna med div tull och mutor som var vanligt förekommande i alla länder. Resvägen gick genom Danmark, Tyskland och Österrike var inga större problem utmed vägarna.
Vi var två flyttbussar på väg ner till Italien. Här har vi just kört av färjan i Helsingör i Danmark.
Jag på väg genom Tyskland med Sverigetröjan "såklart" Det var ju fotbolls VM i Tyskland 1974. Lägg märke till klistermärket i sidorutan, på Europabron.
Europabron med sin längd på 657 meter och höjd 190 meter. Varje gång man löste biljett vid betalstationen fick man ett klistermärke.
Här i vindrutan ser man 24 klistermärken från europabron. Detta betyder 24 resor till Italien plus några till! Hur många vet jag inte men det blev väldigt många!
Vi var ju två flyttbussar. Och här skildes våra vägar åt. De var på väg mot Milano. Och vi mot Venedig.
Ner för alperna.
Tillbaka till flyttningen med Kurt Åke Bogren till Treviso. Jag körde mot Bressanone (Brixen). Här Gick motorvägen nerför långa sträckor. Så farten kunde bli lite högre änden tillåtna vilket polisen visste om., vilket polisen utnyttjade för att inkassera mutor eller böter vilket man nu vill, deras egen valuta lire ville dom inte ha utan det som räknades var D-mark och det visste jag om sedan mina tidigare resor nerför alperna men jag lärde mig att klara mig undan ganska bra genom att lägga mig tätt bakom en annan lastbil och polisen hann inte med att stoppa mig förrän det var försent.
Nu kom vi till Bolzano, ock vidare till staden Trento. Där vi tog av mot Vicenza och Venedig. Vid avfarten mot Venedig tog vi av mot Treviso.
Lossning av flyttningen.
Nu var vi vid tullen där kunden och jag förtullade flyttningen. Italienaren vi kan kalla honom för. I.T. Han var väl förtrogen med systemet här, det tog bara en timme och allt var klart. Förvånansvärt fort? Nu följde vi I.T. Han körde före och vi så gott det gick efter! Han var nog inte medveten om hur man kör en flyttbil i rondellerna? Det var ju bra att han IT väntade in oss. Så att vi inte tappade bort honom.
När vi kom strax utanför Treviso till adressen för lossningen där den saknade italienaren bodde tidigare och köpt sig en villa. Vilket han säkert har gjort sig förtjänt av efter att arbetat hårt i Sverige i många år. Han hade lyckats väl tyckte jag. Öppnat en egen verkstad i Västerås. Nu var han en återvändandare till Italien.
Här stod grabbarna från byn och väntade på grabben från Sverige och Västerås.
Vilken jävla fest det blev kan bara beskrivas i bild inga ord räcker till!
Efter att fått hjälp med lossningen blev det fest. Ja fest o fest en jävla fest att minnas. Maten? ja ni ser ju själva många tallrikar. Jag i Sverige tröjan. och Kurt Åke i vit tröja.
"Fyfan vilken fest". Han i mitten var den vi flyttade ner från Västerås. När timmen var slagen och restaurangen stängdes.
Stolarna hade plockats upp på borden. Men vad gjorde det festen fortsatte ute på trottoaren. Vinflaskorna langades ut genom gallret från restaurangen.
Vi fick var sin färskt brödbit bakad fram på småtimmarna i form av en snopp. Kolla in. Kurt Åkes armhåla: Han i vit tröja.
Vinet flödade. Kurt Åke menar nog en flaska till. Där vi sitter på trottoaren, vilken gästfrihet kan bara upplevas i Italien! 1974
Nu var det dagen efter.
K.Å. låser upp flyttbussen. För att släppa ut värmen.
Här sitter K.Å. på kofångaren nöjd och belåten,
Vilken jävla fest det var! ingen var på benen förrän framåt eftermiddagen. Han på balkongen var den första italienaren vi såg till först på efter middagen. Han var nog van vid det italienska vinet. Vad vet jag? men jag mådde inte bra. jag låg i den svala källaren fram till middagen, Jag mode helt enkelt pyton. nåväl på efter middagen gick baksmällan över. och vi kunde fortsätta vår färd.
Tack och Adjö. (Grazie och Arrivederci)
Vi tog farväl av våra italienska vänner efter en fest vi sent skall glömma. Kurt Åke Bogren, har nog inte glömt den heller fast han inte finns med oss längre. Tack Kurt Åke för en trevlig tid tillsammans.
På väg till Schweiz
Hela sträckan var 650 km vilket skulle visa sig ta 3 dagar i anspråk att köra. Ingen stress på den tiden, bara ta det lugnt.
Jag hade inte kört med flyttbuss över alperna vid Como tidigare. Vi kom till den vackra Staden Lugano som låg alldeles intill Luganosjön.
Sedan vidare
till Bellinzona och upp mot S:T Gotthardpasset, vilket skulle bli en utmaning
med den flyttbussen vi hade. Detta var även den närmsta vägen till Murten i Schweiz.
Här stor vi parkerade på väg upp mot St. Gotthardpasset. Vi tar en paus, Kurt Åke kollar in trafiken.
Vägen blev allt smalare och snö hade vi inte förväntat oss. "Mitt i sommaren". Som tur var låg den inte på vägen.
Nu skulle vi ta oss an S.t Gotthardpasset.
Väl uppe på toppen skulle vi förstås ner vilket frestade på bromsarna rejält men med låga växlar körde jag sakta ner för berget, men det frestade på motorn som blev väldigt varm så jag fick stanna ofta för att både motor och bromsar fick kallna lite.
Nu var vi
äntligen nere i dalen med typiska "joddlar hus" Schweiz har ju ett fint
landskap med vackra vyer,
Skärpan på dia korten är inte av bästa kvalitet?
Fyra skogars sjön (Vierwaldstätter see) passerade vi och kom fram till Luzern. Kurt Åke läste kartan vilket han var bra på. Här skulle vi köra mot staden Bern. När vi kommit till Bern var det bara 11 kilometer kvar till Murten. Nu såg vi sjön Lac de Murat och Staden som låg nära sjön "ett vackert läge". Här var lastningen först om två dagar.
Detta
passade oss perfekt med en längre paus. För att återhämta oss från den stora
festen i Treviso. Och körningen över S:T Gotthard passet.
Framme i Murten.
I detta hyreshus skulle vi lasta och det fanns en perfekt parkeringsplats bakom huset. Med gångavstånd till centrum i staden Murten.
Till den här restaurangen gick vi för att äta, konserverna i bilen fick vänta!
Här följer några bilder över staden Murten.
Stadsporten till staden, Här till höger på Berntor satt jag och Kurt Åke och tog en kopp kaffe i eftermiddagssolen.
Nu var det allvar igen.
Två dagar fick räcka nu var vi sugna på att arbeta igen. Ja det fick vi verkligen göra också. Lägenheten var högst upp på tredje våningen utan hiss.
Nåväl här svettades vi ut alla synder vi tagit med oss från Italien! Samtidigt hade vi fått lite hemlängtan så kånkandet av möblerna gick trots allt ganska bra i värmen.
På sena eftermidagen var vi färdiga, och vi stannade där över natt. Familjen hade redan åkt, så vi skötte oss själva. Och kunde använda duchen när vi var klara.
Nästa dag bar det i väg till speditören och tullen, i Bern för att uttförtulla flyttningen. Vilket tog hela dagen, tullen i Schweiz har alltid varit noggran. Här gick det inte att muta sig fram. "Jag provade aldrig" Samtidigt hade vi all tid i världen för stransporten hem till Sverige.
Nu var det raka vägen till tullen i Basel en stämpel i pappren och vi var strax i Tyskland.
Här körde vi norr ut mot Frankfurt an Main. Och Kassel. Sedan vidare till Hamburg. Puttgarden och Färjan till Rödby. Sedan Köpenhamn. Helsingör-Helsingborg. Och Jönköping där andra killar tog över flyttbussen efter helgen för lossning i Stockholm.
Min fru Ing-Britt kom och hämtade oss i Jönköping.
På kvällen satt Kurt Åke med sin fru på våran terass och vi berättade om våra bravader i Italien. Och delade på en flaska vin från Italien. "Ja vilken härlig tid det var". Efter en månad fick jag återgå till att köra blommor från Belgien Nederländerna Och Danmark. Som var min huvudsakliga inkomst hos Gustafsons Blomsterodling i Skultorp.