Resan via Trelleborg till Berlin

Åter en spännande resa av mig som textförfattare och tillika chaufför Dieter Dunedal från Skövde. Resans mål var Väst-Berlin. Färden gick genom . Öst-Tyskland till Väst-Berlin under "Kalla krigets" dagar. Året är 1972.

Att Köra Genom Öst Tyskland (DDR) Till Väst-Berlin i (BRD)

Året var 1977 när Jag Dieter Dunedal fick i uppdrag att köra 2 lastbilar, en från Ljungby Express den andra från Jönköpings Stadsbud, med nya möbler till Väst-Berlin. Under "kalla krigets" dagar. Sagt och gjort. Jag tog över den andra flyttbussen i Trelleborg. Chauffören till den bilen körde ombord, och gav mig nycklarna. Han lämnade färjan med ett. "HEJ DÅ". Det var inte utan att jag blev lite fundersam när jag stod där med 2 flyttbussar på färjan till Sassnitz och DDR (Deutsche Demokratische Republik). I Sverige kallade vi landet för Öst -Tyskland. Nu fanns ingen återvändo.

Jag gick upp till restaurangen för att äta, och där tilldelades jag även en hytt för att kunna vila en stund. Det blev inte mycket vila efter som det var mitt på dagen, jag låg och tänkte på hur jag skulle lösa det med att köra av 2 bilar från färjan i Sassnitz. Nu var det dags. Jag tog mig ner till lastbilsdäcket, där lastbilarna stod. Färjan lade till vid kajen i Sassnitz, "med en liten duns" och vi stod stilla. Luckan öppnades i fören, och de första lastbilarna började köra i land i Sassnitz.

Stämplarna i passet.

Förklaringen till stämplarna i passet. Den första stämpeln längst upp till vänster: Siffran 12 är dagens datum. Nästa siffra 10 är månad. Nästa siffra är 7 = 1977. Nästa siffra är 19, klockan 19,00. Nästa bokstav är E = Eftermiddag. Siffrorna på högkant 003 Tullstationen (Sassnitz). På så vis kunde de se hur lång tid det tog för mig att köra sträckan. Sassnitz till gränsen Öst Tyskland och Väst Berlin. På nästa stämpel längst upp till höger ser man tiden när jag passerade gränsen ut från Öst Tyskland klockan 01 på A= Natten. Det betyder att det tog 5 timmar att köra ca 32 mil. Man ser även att jag började den 12/10 kl 19,00 och var klar med båda flyttbussarna 14/10 kl 19,00. 130 mil och två lossningar. Och fyra tull-passeringar "Bra kört på de vägarna" (skratt).

Framme i Öst Tyskland (DDR)

Jag hade startat lastbilen lite tidigare för att få upp lufttrycket efter som det var luftfjädring kombinerad med parabelfjädring. Det var alltid så att när lastbilar med luftfjädring stod och gungade på färjorna, fick luftfjädringen jobba lite varvid lufttrycket sjönk i lufttankarna. Detta gjorde att man fick vänta tills lufttrycket var uppe och man kunde lossa handbromsen. När lampan och summern slutade att tjuta. Nu var det min tur att köra av färjan. Efter att ha kört fram till rampen fick jag backa igen efter-som den inte låg i nivå med kajen. Denna eftermiddag låg dimman tät över hamnområdet och sikten var inte den bästa. Där fick jag förklaringen till varför mistluren på färjan hade tjutit under resan över till Sassnitz.

Klister märke för bilar från DDR

Morgon sura Hamnarbetare.

Nu hade jag kört i land den första lastbilen och försökte förklara för hamnarbetaren att jag hade en bil till på färjan. Efter lite diskussioner och 2 askar cigaretter (Marlboro) gick det bra att parkera på kajen. Åkeriet hade också avtalat med personalen att köra ombord den tomma lastbilen när den kom tillbaka från V-Berlin. Nu snabbt tillbaka för att starta upp den andra lastbilen och köra i land. Jag hade parkerat båda bilarna som stod bred-vid varandra, och jag satt och plockade med papper när en vakt kom och undrade varför jag inte körde fram. Jag förklarade för honom att en av bilarna skulle vara kvar tills jag kom tillbaka från Väst Berlin. Åter två askar Marlboro cigaretter och allt var klart. Jag fick parkera innanför staketet vilket var bra för stöldrisken.

Nåväl jag körde fram den första lastbilen till tullen som sista bil i kön. Nu var det min tur att köra över den långa smörjgropen, som var till för att kontrollera under bilen. Efter att jag klivit ur bilen fick jag lämna mina papper och passet i en liten lucka, och gå och ställa mig i en vitmålad cirkel på lastbryggan.

Schäferhundar vid gränsen.

Nu kom två tullare med schäferhundar och jag blev tillsagd att inte flytta mig ur cirkeln. När jag fick se hundarna vågade jag knappt blinka när de gick förbi. En av hundarna fick undersöka hytten, den andre gick runt lastbilen och nosade på däcken och karossen. När hundarna och tullarna var klara, blev jag utfrågad. Bland annat vad syftet var med min transport och om jag hade några förbjudna varor med mig. Jag fick uppge mitt tidigare efternamn och även min mors namn som ogift. Detta var väl bara för att vi kom från forna Väst Tyskland. Kontrollen tog också längre tid än normalt. De ville väl kolla så ingen hade varit sympatisör med nazisterna i andra världskriget. När allt var klart förklarade jag för tullen att jag hade en bil till. Efter att parkerat den första lastbilen på kajen i hamnen hämtade jag den andra. Båda var plomberade i Sverige och jag hade ett så kallat TIR Carnet. (Transports International Routiers), vilket betyder att bilen är kontrollerad och måste köra en förutbestämd väg, Transit väg. Man kan köra till slutdestinationen där tullen öppnar och kontrollerar lasten. Det är viktigt att man ser till att alla stämplar finns. Från de förutbestämda tullstationerna, som var angivna i TIR Carnet. Annars kunde det bli stora problem! Bil nr två gick betydligt fortare att kontrollera efter-som det bara var kontroll på bilen. Mina uppgifter fanns ju redan sedan tidigare. Men en stämpel i passet var jag tvungen att ha.

Mutor till Polisen.

Efter som jag var sist från tullen, hade jag nu fritt fram. Inga last-bilar framför. De var redan långt borta. Detta var en fördel för mig, för då hade den östtyska polisen redan inkasserat sina mutor av bilarna framför. Det var nämligen så, att vid varje färja ankomst tog de sin chans att utöka sina inkomster. Med väst valuta eller cigaretter. Man kunde stoppas för att polisen tyckte att det gick för fort. "Utan några mätinstrument" Eller att en lampa inte lyste bak på lastbilen, fast det fanns flera att välja på. Nåväl, nu var jag i alla fall på väg med den första flyttbussen till Väst-Berlin. Med nya möbler från Småland till ett lager i Väst-Berlin. Dit hade jag ca 24 mil.

Man fick även vara försiktig vid korsningar, med järnvägsövergångar, för det kunde vara en väldig nivå-skillnad mellan väg och järnväg. Detta har nog många lastbilar blivit varse om, när fjäderbladen small av vid övergångarna. För min del hade jag luft och parabelfjädring på lastbilen. Men detta gjorde inte saken bättre utan man fick smyga över spåret ändå. Nu hade jag kommit till den smala bron mellan Rugen och fastlandet vid staden Stralsund. längs vägen fanns hela tiden höga vakttorn med vakter i som kollade med kikare. De meddelade nästa torn att nu var bilen på väg. Det kändes både betryggande och olustigt på en och samma gång. Här fick man inte göra några avstickare utan man måste följa transit-vägen till Berlin. Nu gick färden vidare till Neubrandenburg och trafiken var inte tät precis. Bara en och annan öst-tysk bil, Wartburg och Trabant. Den sistnämnda var tillverkad av papp och lump, och hade en 2-takts motor. Bilen Wartburg hade sitt ursprung i DKW.

Väntetiden för en sådan bil var för en östtysk ca 7-8 år och kostade ca 10,000-12,000:- östtyska D- mark. Det fans även Volvo (242 och 244) men dessa var avsedda för Stasi (Ministeriet för Statssäkerhet). När dessa mörka ( Blåa eller Gröna) Volvo bilar kom körande blev både folk och jag fundersamma. "Vem var de ute efter" Nu styrde jag kosan mot Potsdam och gränsstationen Staaken. Och Väst-Berlin. Gränsövergången kallades även av USA för "Bravo".

Dödsremsan mellan Öst Tyskland och Väst Berlin, vid Staaken.

Beskrivning av döds remsan (på tyska Todesstraifen)

Längst till höger ser man skogen som tillhör Väst Berlin, sedan muren och där-efter minfält i sanden. Starka lampor lyste upp området när det blev mörkt. De två spåren man ser i mitten är vägen där jeep -fordonen patrullerade dygnet runt. Det satt två beväpnade vakter i varje fordon. Längs vägen åter minfält med vakttorn. Sedan ett järnstaket med automatiska vapen, som utlöstes när någon försökte klättra över. Därefter ett mindre staket med taggtråd och löplina för schäferhundar. Hade man klarat sig över alla dessa hinder, så var man i friheten, Väst Tyskland, Fotot taget av mig i oktober 1977.

Dåliga vägar genom Öst Tyskland

Ut ur Öst Berlin och in i Väst-Berlin.

Här stod en stor skylt med texten. DDR Kontrollpunkt Staken. Denna väg var transit förbindelsen mellan Hamburg och Berlin och övergång för lastbilar. Här var det massor med last bilar från väst. Detta berodde på att nästan alla förnödenheter till Väst-Berlin kom från Väst Tyskland. För att försörja 2,3 miljoner invånare i Väst-Berlin fordrades det många lastbilstransporter. Här vid gränsen fanns 2 olika kontroller, Gräns Polizei och Zoll Kontroll. Här kontrollerades tiden jag hade haft på mig mellan Sassnitz och gränsstationen i Staken. Detta kunde tullen se på stämplarna i mitt pass där det stod dag och klockslag vid inpassering och utpassering. Det var nu stor kontroll så att man inte smugglade östtyskar till Väst Berlin. Detta talades det aldrig om utan kontrollen var "för andra saker". Nu hade man tagit ut schäferhundarna för att nosa efter eventuella gömda personer. Även här stod jag blick stilla i den vita cirkeln på lastbryggan.

Hytten kollades noggrant och även mina papper igen. Efter att ha erhållit de erforderliga stämplarna bar det i väg till tullen i Väst-Berlin. Här kunde jag se gränsen mellan öst och väst. Se foto. Det var en bred sträng i naturen. Den kallades även för Todesstraifen (Döds remsan). Här i Väst-Berlin gick det smidigare. En stämpel i papperen och jag var på väg till förtullningen hos speditören. Den låg inte långt från Brandenburger-Tor. Nu var det sen kväll och jag slog läger för natten. En burk köttsoppa och några Bullens varmkorvar sedan var jag mätt och belåten. Nästa morgon, efter en god natts sömn och en kopp kaffe och en smörgås med Kalles kaviar, gick jag till speditören för att göra klart införtullningen. Nästa sida ser ni. Branden Burger-Tor i ett dimmigt Berlin. Den östtyska vajar på Brandenburger Tor

Lossning i Väst-Berlin.

Tidigt på förmiddagen var alla papper klara och nu var det bara att leta sig fram till lossnings platsen. Detta var ju en stor stad men det gick bra att fråga sig fram efter-som jag kunde tyska . Folk var vänliga och hjälpsamma och visade vägen till adressen. Förmodligen efter-som de såg att jag var från Sverige, och att jag kunde prata med dem på tyska. Väl framme vid adressen backade jag intill bussen till lagret och lossningen började. Jag fick hjälp av två killar, så det gick väldigt fort. Efter att ha lossat första lastbilen bar det iväg till gränsen igen, nu i omvänd ordning. På kvällen nästa dag var jag uppe i Sassnitz. Jag gjorde klart med tullen och ställde bussen vid kajen. Sedan lämnade jag nycklarna och 4 askar cigaretter till personalen som skulle köra ombord lastbilen. Nu körde jag fram till tullen och fick nya stämplar i passet, och resan började om igen. När jag hade lossat den sista lastbilen stannade jag över natt i Väst Berlin.

Jag fick ju inte stanna för länge efter-som jag skulle med färjan hem på kvällen. Sassnitz - Trelleborg. Men samtidigt ville man ju se lite av Väst-Berlin. bl.a. Brandenburger-Tor och den beryktade Berlin -muren. Jag promenerade längs muren och träffade på ett kors med ett foto på. Det var en som försökt komma till friheten i Väst-Berlin, men tyvärr blivit skjuten av östtyska vakter och avlidit på västsidan. Det var ingen trevlig känsla att promenera här. Det kunde ju hända saker här när som helst. Men man ville ju ha några foto minnen från Väst-Berlin. Vädrets makter var inte på min sida, det var väldigt dimmigt.

En minnesplats för en person som kom över dödsremsan men dog på väst sidan i frihet.

Muren till vänster, 1977, innan den byggdes högre. Alla fönster i huset till vänster var igen-murade. Man rev också hus så att ingen kunde se över till Väst-Berlin. Till höger ser man baksidan av riksdagshuset i Väst Berlin.

Riksdagshusets framsida 1977

Ut ur Väst Berlin och in i Öst Tyskland på väg hem.

Sista flyttbussen lossad i Väst Berlin.

Trafiken i Väst Berlin 1977.

Trafiken i Öst Berlin 1977.

Vakttorn på Östtyska sidan och muren.

På väg hem.

Hem resan gick ju fortare efter som jag inte hade någon last att förtulla. Detta gjorde att jag kunde köra i filen för tomma lastbilar. Några stämplar i passet och jag var på väg till Sassnitz. Den första lastbilen var redan borta från färjeläget i Sassnitz. Det hade hamnarbetarna ställt på färjan, som vi hade kommit överens om. Jag tog kvälls färjan till Trelleborg. Efter att ha kört ombord blev jag tilldelad en hytt. När jag ätit, kunde jag slappna av och jag somnade så gott! På morgonen körde jag i- land i Trelleborg och såg att den andra lastbilen var hämtad. När jag kommit i land ringde jag till kontoret i Jönköping och fråga om det fanns något att lasta på vägen hem. Jodå, det fanns i Lammhult. Lastning av nya möbler till Stockholm. Jag slapp åka med dessa utan överlämnade lastbilen till en annan chaufför i Jönköping, och kunde åka hem till Skövde. Alltid skönt att komma hem. Men snart längtar man ut igen!

Gränsstationerna mellan öst och väst blev döpta av USA till A.B.C. = Alfa = Marienborn (Helmstedt.)

B = Bravo = Dreilinden (mellan Öst - Tyskland och väst Berlin )

C = Charlie = (Friedrichstrasse) Även kallad Checkpoint Charlie.

Öst Tyskland. DDR = Deutsche Demokratische Republik

Väst Tyskland. BRD = Bundesrepublik Deutschland